Nu är biljetterna till Winnerbäck bokade. Ser fram emot det riktigt mycket faktiskt. 8 augusti i Örebro blir det. Och det är faktiskt inte så jättelång tid kvar.

Solen bränner på idag med. Just nu har jag en liten paus som innehåller att läsa ett antal bloggar plus mat. Sen lägger jag mig väl ute en stund igen innan det är dags för jobb. Imorgon är jag dock ledig och då bär det av till Örebro för shopping. Tillåter vädret kanske det blir lite bad också. Den som lever får se.

Imorse hade jag den vidrigaste dröm jag någonsin haft. Jag vaknade upp och grät. Det tror jag aldrig jag gjort förut.

Monsterpasset är över och det själva grejen var väl inte så himla jobbig. Problemet var den vidriga mensvärken och hettan som råder på jobbet. Det är ett under att man överlever. Imorgon ska jag se till att sola lite innan jobbet och vid 22.30 när jag kommer hem ska jag däcka. Sådäså.

Det här vädret är verkligen heeelt underbart! När det är såhär kan man inte låta bli att älska svensk sommar. Stackars dom som befinner sig utomlands just nu. Jag tycker det är slöseri med pengar. Hoppas vädret är lite sämre när vi åker till Kreta. Idag är det bara fem veckor kvar! Gaah, jag längtar!

Nej, nu ska jag äta lite och sen fortsätta med min bok ute i solen. Jag skulle dock behöva ett bra boktips av någon. Jag läser nämligen Gömda för typ sjunde gången. Hmm.

Det blir inte mycket bloggande nu när min feta arbetsperiod har startat. I och för sig var väl det egentligen igår, så jag har kanske inte så mycket att skylla på. 75 timmar blir det under dom närmaste två veckorna, vilket är i princip full tid. Men på torsdag är jag ledig och jag hoppas på kanonväder då, för jag måste verkligen vara blekast i stan. Hoppas på en ändring på detta, även om det innebär att jag får steka lite solarium då och då. Jag är nämligen livärdd för att Marcus ska bli brunare än jag på Kreta. Det gäller alltså att ligga i lite nu innan. Det är faktiskt bara fem veckor kvar tills vi åker!

Nu tänkte jag plocka undan och iallafall försöka göra lite småfint så att familjen blir nöjd med mig när dom kommer hem. Det lutar åt imorgon, och eftersom jag jobbar då lär det inte bli så mycket gjort på hemmafronten.

Igårkväll kom vi hem från en veckas semester i Göteborg. Och den veckan satt inte helt fel, kan jag meddela. Det var faktiskt skönt att bara komma bort och slippa tänka på annat. Dock har det varit full rulle hela veckan och jag har faktiskt inte använt kameran en enda gång. Men det är väl sånt som händer. Vi bodde, för övrigt, mitt på Avenyn i en jättefin lägenhet på högsta våningen. Vår balkong var 100 kvadratmeter och vi njöt för fulla muggar. Dock blåste det så förjävligt så den finfina balkongen utnyttjades inte till fullo. Men vi var glada ändå.
Vi hejade fram DFK Värmbols 94:or till en finfin kvartsfinalplats, där det tyvärr tog slut mot ett av finallagen. Värmbols främsta placering någonsin faktiskt. 6:a av ungefär 150 lag är faktiskt lite imponerande. Aja, stolt och apnervös supporter har jag varit iallafall. Två vinster efter straffar sätter sina spår. Fan så nervös jag har varit.

Dessutom var vi med om en lite jobbig situation då vi bevittnade olyckan de flesta förmodligen läst om i tidningen, det vill säga när Rainbow kollapsade. Vi stod i kön till Flumeride och tittade på Rainbow, som vi skulle åka åket efter. Vi valde mellan Flumeride och Rainbow, och som tur var tog vi Flumeride först. Vi står alltså där i kön och småpratar och tittar bort mot Rainbow när helt plötsligt plattformen lossnar i ena sidan och hängandes diagonalt störtar mot marken. Sen kom skriken och smällen. Det var inte lilla smällen heller, kan jag meddela. Sen utbröt kaoset. Finns egentligen inte så mycket att säga om det, mer än att en stooor folkmassa rusade mot olycksplatsen, samtidigt som ett tiotal ambulanser med ett ännu större antal sjukvårdare försökte ta sig fram. Lägg till ett antal brandmän och poliser också. Det blev alltså lite trångt, kan man säga. Men platsen spärrades av ganska fort och åskådarna fick lov att stå en bra bit ifrån platsen. Nu stängdes hela södra delen av Liseberg av, och när vi till slut hann känna efter så var hela situationen väldigt obehaglig, så jag och Marcus travade sakta mot utgången. På vägen ut såg vi hela lag som satt och grät och tröstades av ledare och vid entrén/utgången var det också kaos. Entrén var nämligen stängd, och vakter och liknande kunde inte tala om för dom som inte fick komma in varför. Så vissa blev lite upprörda, men visst var det lite spännande att faktiskt veta exakt vad som hänt.

Nåja, nog om det. Förutom detta har vi ätit en massa god mat, busat och sett invigningen, där en annan spännande grej hände! Förra året var det ju en kille som friade till sin flickvän, som han hade träffat på Gothia Cup för x antal år sedan. Och nu gifte dom sig! Gaaaah, jag grät och grät och det var superfint! :)

Orkar inte skriva mer nu. Det är ju mitt i frukosten. Om jag kommer på något annat viktigt så återkommer jag!

Äh, att skriva i bloggen är ett riktigt skitgöra! Iallafall om man inte är riktigt sugen. Festen i fredags var väldigt skoj, även om jag kanske inte gick all in. Det passade dock mig ganska bra. Nu sitter jag och Marcus och bränner ett par skivor, för ikväll bär det av till Göteborg. Vi hörs väl om en vecka eller så.

Long time, no see heter det väl. Helt klart ett påstående som stämmer fint in på den här bloggen. Jag är dock för feg för att skiljas från den. Vi har varit vänner länge nu. Nästan hela min gymnasietid faktiskt.

Jag har nu satt foten på De La Rue för sista gången. Åtminstone för den här sommaren. Jag ska aldrig mer lova att inte komma tillbaka. Det har nämligen inte gått så bra med dessa löften innan. Jag fick en fin hejdå-present och min grupp lät meddela att jag är varmt välkommen tillbaka. Dom sa till och med att det skulle bli tomt utan mig. Det var inte illa.

Ikväll blir det fest för att fira Jenny och Hanna som fyller år. Det ska faktiskt bli riktigt trevligt. Innan alla förberedelser börjar måste jag dock lämna tillbaka mormors bil. Vi får se när det blir.

Fick nyss sms från Moa som var sugen på GBG-gänget-reunion. Jag är inte den som är den. Saknar gänget som fan. Vad hände?

Min rygg har börjat förstöras av jobbet på De La Rue, vilket inte alls är bra. Ska försöka ta det lite lugnt dom sista dagarna så att jag slipper ryggont resten av sommaren.

Marcus gjorde äppelpaj förut, så jag ska väl snart hugga in. Ska bara vänta på att han kommer hem från träningen först. Han är faktiskt bra på att baka. Mycket bättre än mig. Det är en klar fördel med en sån kille. Ja, jag är nöjd iallafall.

Imorgon börjar sista arbetsveckan innan semestern. Det känns inte helt fel, kan jag säga. För sista gången på väldigt länge, hoppas jag, ska jag gå upp före sex på morgonen. Det är verkligen ingen höjdare.

Igår var jag på fest hos min kära kollega Emelie. Det blev en trevlig kväll med mycket trevligt sällskap som avslutades med tåg hem till Marcus.

Äh, jag är världens sämsta bloggare.

Ja, vi var faktiskt ute och sprang. Detta innebär att mina lår är fullkomligt döda och det är bara att tacka så mycket för att vi inte har någon trappa i vårt hus, det hade nämligen blivit min död.

Dessutom tackar jag grymt mycket för att helgen är här. För varje morgon som går blir jag tröttare och tröttare. Tur att det bara är en vecka kvar. Det hade nämligen inte krävs så många fler för att jag faktiskt inte skulle orka ta mig upp 05.50. Det är definitivt inte min favorittid på dygnet. Men som sagt, en vecka kvar och sen väntar en veckas semester i Göteborg med diverse sällskap. Det ska bli riktigt roligt faktiskt.

Ikväll går nog familjen ut och äter för att fira semestern. Det ska bli gott. Jag gillar mat.

Tiden bara går och inte ett skit händer. Jag jobbar och jobbar och jobbar. Det känns verkligen inte som att jag gör annat. Var tog tiden vägen då jag skulle umgås med mina underbara vänner? Den verkar helt väck, det är en sak som är säker. Nu är det iallafall bara 7 dagar kvar på De La Rue. Sen tar jag en välbehövlig semestervecka och använder hela till en Göteborgsvistelse. Det känns bra. Först ska jag och Marcus bo med Annika och Robert, som alltså är Mackans syster och hennes pojkvän. När dom åker hem intar vi min familjs boende. Det kanske blir lite trångt, men det är väl mysigt. Typ.

Sängen kallar, och imorgon ska jag och Marcus ut och springa. Hur ska det gå?