Vad gör man när man upptäcker, eller kanske snarare inser, att man inte längre är lika lyckad som man alltid varit? För mig är det ett hemskt uppvaknande. Jag vet inte ens varför jag skriver det i bloggen, men jag känner mig bara så fruktansvärt dålig. Det finns bra saker och stunder såklart. Men varför är det alltid så att det är det negativa som överväger? Jag blir galen.

Fan också. Jag skrev ett sjukt långt och ändå rätt givande inlägg som försvann. Jag har inte ork att göra om det. Det innebär att det här inlägget blir ett tråkigt inlägg i raden av alla andra tråkiga inlägg jag skriver. Fan också. Jag har iallafall varit vaken en timme, hunnit äta frukost samt spanat in allt jag för tillfället känner för här vid datorn. Detta innebär att jag ska kila iväg och aktivera mig med något annat. Frågan är bara med vad? Till lunch ska jag äta pastasallad som jag fixade ihop åt laget igår. Det blev lite över, därför ska jag mumsa i mig lite grann själv också. Sen blir det dags för jobb. Och direkt efter jobbet bär det av mot Flisan, där kvällens party startar. Jag är taggad!

Nu leker jag van proffsbloggare á la Blondinbella och meddelar att jag är lite sen och därför måste rusa iväg. Var bara tvungen att skriva det här inlägget först så att alla läsare inte trodde att jag dött eller något. Idag blir det lunch på något trevligt ställe med min kära vän Felicia. Det var längesen vi träffades och har nog ganska mycket att prata om. Ska bli riktigt trevligt faktiskt. Nu hinner jag inte skriva mer. Kanske slänger upp en dagens outfit senare. (Fast det kommer jag ju inte göra. Jag har aldrig gjort det och dessutom har jag inga batterier i kameran och vet fortfarande inte var laddaren är!) Ha en trevlig dag allihop, så hörs vi ikväll!

 

Igår köpte mamma och pappa en väldigt intressant julklapp till hela familjen. Ska bli spännande att se vem som kommer utnyttja saken bäst. Jag kommer nog inte hålla mig i bakgrunden om jag säger så.

Håller på och knåpar ihop inbjudningslistan till juldagen. Det är inte helt lätt, kan jag meddela.

Ska snart till min tandläkare på sjukhuset för näst sista gången. Om två veckor ryker den! Tandställningen alltså.

Löning idag, vilket inte satt i vägen. Det gör det i och för sig aldrig, men idag satt det extra bra. Dels för att det blev mycket pengar den här gången, dels för att jul närmar sig och dels för att det sakta men säkert började eka på kontot. Därför, mina vänner, känns det extra fint med lön precis just idag. Och nu ska jag alldels strax bege mig iväg mot jobbet, så att det blir någon lön i december också. Den kommer dock inte bli lika fet som den här, men jag kommer klara mig. Först och främst tack vare att jag ska jobba som en gnu i december, vilket kommer resultera i apmycket pengar i januari. Det tackar vi inte nej till.

Ja, nog om det. Återkommer kanske ikväll om det finns något intressant att meddela. Det gör det säkert inte, men jag kanske återkommer ändå. Sådäså.

Vad mycket snö det är, förresten. Undrar hur länge den kommer ligga kvar.

All oro är plötsligt som bortblåst. Jag utgår ifrån att den kommer komma tillbaka och att det kommer kännas precis lika hemskt då som alltid. Men jag ska bara gå omkring och vara lycklig så länge jag känner såhär. Jag kan ju inte ödsla tid på att gå omkring och oroa mig för att jag eventuellt ska börja må dåligt igen. Så är det med det.

Har förresten inte meddelat att tandställningen ryker om två veckor. Det känns ju inte helt fel, kan man ju säga.

Igår tittade jag på fotboll hela dagen, eftersom mina tjejer spelade DM. Dom kämpade på bra, men det räckte tyvärr inte till för att försvara guldet från förra året. Trea kom dom. Efter två bra lag så det är inget att skämmas för. Tur det.

Utgång planeras på fredag med ett sjuuukt skönt gäng. Längtar lite faktiskt.

Vad gör man när allt bara glider en ur händerna? När man känner att man helt tappat greppet och helst av allt bara vill gråta och skrika ut all osäkerhet? För man gör det inte. Inte jag iallafall. Därför håller jag allt inom mig. Det har jag alltid gjort. Och gång på gång måste jag fråga mig själv vad som kommer hända när all den här osäkerheten vill ut? Jag har samlat på mig så mycket vid det här laget att jag inte vet om jag någonsin kommer vilja släppa ut det. Iallafall inte med flit. Men vad händer den dagen det rinner över?

Var tvungen att ta en liten paus i dagens sysslor. Eller snarare syssla. Jag har blivit ombedd att stryka, och då är det väl bäst att jag gör det. Håller väl på med det någon halvtimme till innan det är dags för dusch, lunch och sen åka till Vingåker. Hoppas min planering klaffar bra. Det är så jobbigt att behöva stressa.
Det är dock inte så jobbigt att ha sysslor så länge man har något bra i högtalarna. Idag är det Roxette på högsta volym. Nostalgi på ganska hög nivå faktiskt. Fading like a flower för tillfället. Minnen, minnen, minnen.

Är ledig tre dagar i streck nu. Det är inte alltid det händer, men det är ofta väldigt välkommet. Inte för att det är så jobbigt att jobba, men det är ju skönare att bara kunna göra vad man vill utan att passa en tid. Och så behöver man inte göra sig iordning heller om man inte vill. Det är kanon.
Såå, vad ska jag hitta på idag? Förmodligen ingenting. Jag har blivit helt fruktansvärt slö. Om någon vill hitta på något imorgon eller på torsdag är det bara att höra av sig!

Måste ta bort mitt nagellack också. Det har flagat sjukt mycket, och eftersom nagellacket är ljusrosa ser mina naglar nu ut som på en femåring who's wanna be a princess. Där var jag fyndig. Och häftig.

Jag undrar vad jag ska se för film idag? Fan så sorglig jag är. Puss!

Oj, vad frånvarande jag varit den här helgen. Det beror förmodligen på att jag har jobbat. Jobbat, jobbat och jobbat. I fredagskväll tog jag dock en liten paus, eller nej, det var ingen paus för jag jobbade till åtta. Hur som helst, efter jobbet begav jag mig till Åsa där det dracks vin i mängder och snackades en heeel del. Och träffar Ellen och Åsa gör jag verkligen inte varje dag, så den där kvällen har faktiskt resulterat i lite ny energi. Dessutom är det så fruktansvärt skönt med människor som man kan prata med som om ingenting har hänt. Okej, ingenting har hänt, förutom studenten som drog oss isär. Men ja, jag älskar dom fortfarande.

Det är så jobbigt när man skriver och mitt upp i allt inser att ingenting hänger samman över huvud taget. Därför överger jag deep talket ett ögonblick. Jag konstaterar bara att fredagen var en myyycket trevlig kväll. Det var till och med värt att jobba bakis hela lördagen. Vad gör man inte liksom?

Igårkväll hade jag och Marcus lite middagsmys här hemma med tända ljus och sånt. Mina syskon var också närvarande, vilket inte gjorde det hela så romantiskt som det låter. Jag hade gjort jättegod mat tyckte alla. Utom Erik. Han sa att min klyftpotatis smakade kokt korv och åt inte en enda. Grattis Sara. Verkligen.


Oj, jag glömde nästan. 11 månader för mig och min raring idag.  

Ikväll ska jag till Åsa med Ellen och dricka vin och snacka skit. Det kommer förmodligen bli riktigt trevligt. För 10 minuter sen kände jag mig riktigt av, men nu är jag tokpepp! Haha. Tänk så humöret kan svänga.

Jag hatar när det finns massor med saker som man skulle vilja säga, men som man helt enkelt inte säger för att man är rädd att dom ska såra. Problemet med att inte häva ur sig allt man har på hjärtat är att det hela tiden finns något som tynger en. Men om man inte vet vad man ska säga? Om risken finns att det bara kommer ut på fel sätt. Mest av allt är jag rädd att bli misstolkad.
Egentligen känner jag mig löjlig. Dels för att jag över huvud taget skriver det här i bloggen, dels för att det kanske inte ens är ett problem. Men borde det inte vara så att allt man går och grubblar på är ett problem. I och för sig kan problemen vara olika stora, men ett problem är alltid ett problem och ingen annan ska komma och nedvärdera vad som är ett problem eller inte för någon annan.

Just nu har jag ett litet problem som jag försöker ta tag i, men vad man än säger så blir det mest fel. Det är inget jag uppskattar.

Sov i Vingåker inatt. Igårkväll lagade jag och Marcus jättegod thaimat. Strimlat fläskkött med röd curry, kokosmjölk och nudlar. Det var verkligen jättegott och jätteenkelt. Efterrätt lyckades vi också åstadkomma. Kladdkaka blev det, och det sitter ju aldrig fel. Nu funderar jag mest på vad jag ska äta till lunch. Som alla andra dagar. Det blir nog att värma något från frysen.

Alltså, jag har verkligen ingenting att berätta. Jag och Åsa funderar på utgång imorgon. Är det värt?
Jag vet inte var min batteriladdare till kameran är. I och för sig har jag inte letat över huvud taget. Den kanske inte är så långt borta ändå?

Helt plötsligt blev det vad man skulle kunna kalla tvärstopp i Thailandsplaneringen. På grund av detta känner jag mig helt deppig och lite småbesviken. Men det är inget att göra åt. Vi får helt enkelt hålla alla tummar vi har för att det ordnar sig ändå. Det är nämligen mitt enda mål inom rimlig framtid. Att jag och Rebecca ska komma iväg på den här resan. Ni som läser det här får faktiskt också hålla tummarna. Fast ja, ni är ju inte så himla många. Men lite hjälp på traven kan det väl bli iallafall.

Utan att överdriva kan man nog kunna konstatera att jag skulle kunna äta ihjäl mig på saltade pistagenötter. Det är sjuuukt gott! Tur att man fallit för något som inte är det fetaste på jorden. Förut åt jag chips som en galning. Det är kanske därför jag ser ut som jag gör. Men nu har jag faktiskt inte ätit chips på jättelänge, vilket är ett mycket stort framsteg. Tack för satsumas och TACK för pistagenötter! Dock skulle jag inte tacka nej till det här syndromet som väldigt många faktiskt verkar lida (läs: borde vara förbannat nöjda med att lida) av. Nämligen den lilla detaljen att dom kan äta typ hur mycket som helst utan att det syns över huvud taget. Okej, vissa av dessa tränar bort det dom äter. Vissa inte, helt enkelt. Jag är mycket väl medveten om att mina extrakilon, som i och för sig inte är så väldigt många, har jag lagt på mig endast för att jag inte tränat över huvud taget sen studenten. Och ja, då kanske man får skylla sig själv.

Jaja. Det jag egentligen ville komma fram till var att jag gillar pistagenötter. Och satsumas.

Nu återstår bara att fundera ut om jag ska duscha nu, eller hoppas på att Marcus kommer hit efter skolan och har lust med att ta ett bad med mig. Hans planer skulle jag dock tro är att vi ska åka hem till honom direkt när han slutar. Det är inte plan jag inte uppskattar.

Jaha, vad ska det bli för mat idag? Det kanske inte är sådär jättebråttom eftersom jag precis nyss har ätit frukost, men eftersom jag måste åka till jobbet vid kvart över två eller något så är det väl dags att fundera ut något åtminstone. Vi får se hur det slutar.

För övrigt har jag nog ingenting att rapportera. Tror jag inte iallafall. Igårkväll var vi hos Marcus och åt tacos. Det var längesen jag åt det, och det var väldigt gott. Vi fick med oss tårta hem också. Den är inte uppäten än. Jag kanske fåt offra mig på en liten bit sen. Tårta fanns det för att Marcus pappa fyllde år. Annars har man kanske inte tårta sådär spontant på en måndagkväll. Men jo, igår fanns det. Jag gillar tårta.
Nej, nog om det nu! Duschen kanske?

Nu ska pappa köra mig till ishallen där vi ska hämta upp Marcus för att sen hoppa på bussen till Vingåker. 80 spänn för att åka dit ikväll och tillbaka imorgonbitti. Är det verkligen vettigt?

Planeringen stannade av lite just precis idag. Vädret bidrar till att vi faktiskt skiter i att besöka någon resebyrå. Rebeccas hus typ skakar och det ösregnar och träden utanför mig antar då och då en lite mer vågrätt linje. Detta uppskattas inte. Istället gör vi nog ett nytt försök imorgon. Nu ska jag titta på film och försöka komma fram till någon form av planering för kvällen. Det är inte lätt med alla aktiviteter som folk försöker hinna med.

Den lediga söndagen bestod av en liten tur till Norrköping med mamma samt fotbollsträning. Jag har inte tränat fotboll sen innan studenten. Och det var faktiskt roligt. Konditionen var ju inte den bästa, men jag var hyffsad vän med bollen iallafall. Tur det. Dock saknades det ju en hel del matchtempo. Men jag har inte förväntat mig annat.

Efter träningen tittade jag på Sanningens Ögonblick. Är det inte underbart roligt? Det roligaste under gårdagens program var den första tjejens pappa som såg toookbesvärad ut på, i princip, samtliga frågor. Jag förstår också att man innerst inne inte vill veta att ens dotter gillar att bli fotograferad när hon har sex. Men att hon skulle titta ifall det visades en avrättning på tv kan väl inte vara så himla farligt? Hur som helst så var han jätterolig och hela programidén är faktiskt både hemsk och rolig. Mest rolig. Om man har massa hemligheter kanske man inte ska vara med, helt enkelt. Svårare än så kan det ju inte vara.

Idag har jag ytterligare en ledig dag. Just den här dagen ska innebära besök på resebyråerna i den här staden tillsammans med Rebecca. Vi är på G nu!

Letar resor för fullt. Känner mig verkligen sjukt pepp på att försvinna härifrån ett tag och jag känner mig verkligen jätteglad för att Rebecca valde att fråga om jag ville göra något sånt här. Än är det ju inte 100% klart, men vi kämpar på och det ser verkligen ut att kunna gå vägen. Heja oss!

Imorgon har jag en ledig söndag. Det är bara att tacka och ta emot. Fars dag är det ju också. Underbart. Eller, jag bryr mig faktiskt inte. Vi är inte så noga med sånt i min familj.

Intressant ändå att ingen har hånat mig för böterna. Det kanske innebär att alla andra också inser att det är asdyrt att åka buss och förstår mitt felande? Haha, vad vet jag?

Efter en mycket givande lunch och fika med Rebecca igår känns det som vi har kommit en bra bit på vägen. Det är så himla skönt att inse att man är på samma våglängd. En klar fördel med gemensamma mål och tankar och dessutom på samma linje vad gäller ekonomin. För övrigt tycker jag att det är helt fantastiskt hur det kan bli när man inte har träffat varandra på veckor, månader eller år. Antingen kanske det blir jättestelt och man inte har något att säga varandra. Eller så blir det som det blir för mig och Rebecca varje gång. Man sitter och pratar oavbrutet om allt mellan himmel och jord i flera timmar. Det är fullkomligt underbart.

Nu ska jag hoppa in på ett par hemsidor som mamma blev tipsad om av ett riktigt rese-freak på hennes jobb. Wonderful!

Nej, idag är jag inte happy girl. Idag fick jag en böteslapp på bussen för att jag är olydig och åker på barnbiljett. Femhundra spänn i sjön. Jag får väl trösta mig lite med att jag resan tjänat ihop dom där femhundra kronorna genom att ha åkt på barnbiljett ända sen jag blev 19. Men vafan, det är ju surt att behöva punga ut allt på en gång. Tur att jag har pengar. Och synd att det är så jävla dyrt att åka buss. 80 spänn tur och retur till Vingåker är rena rånet, och det är faktiskt inte mitt fel att jag inte bor där och därför inte får busskort. Aja.

Nu äter jag iallafall en liten frukostmacka, och om två timmar ska jag minsann träffa RB. Sådäså.

Jag läste precis i en blogg att det finns inga onödiga blogginlägg. Helt plötsligt blev jag väldigt peppad att skriva oftare och ännu onödigare. Får man inte ut något av det jag skriver är det ju ingen som tvingar en att läsa. Svårare än så är det faktiskt inte. Men nu börjar klockan bli mycket och imorgon blir det uppgång vid halv nio, vilket borde innebära att det är sängdags snart. Ska nog dra med mig Marcus och borsta tänderna och sen inta sängen, för här blir det inga barn gjorda...

Imorgoneftermiddag ska jag berätta om att jag börjat nostalgi-lyssna på Gessles Mazarin-platta. Eller, finns inte så mycket att berätta, men det har jag gjort iallafall. Jag blir alldeles lycklig av vissa låtar faktiskt.

Dags att hoppa in i duschen snart. Åsa ringde nämligen för typ en timme sen och dena här eftermiddagen kommer därför innebära fika och promenad. Låter inte helt fel och vi har faktiskt inte träffats på aslänge. Därför blir det ännu bättre!

Imorgon står långlunch på schemat tillsammans med Rebecca Bäck. Vi har inte heller setts på ett tag så även där finns det mycket att prata om. Främst en resa till Thailand efter nyår som vi börjat planera lite smått för. Vi får se hur det blir med den saken.

Nej, det här gav ju faktiskt ingenting, så jag hoppas nog in i duschen faktiskt. Tjing!

Igår upptäckte jag att mina jeans har spruckit. Det är typ dom enda jeans jag använder och därför överväger jag att sminka mig (bums!) för att sedan ta mig ner på stan och köpa ett par nya. Nej, det är väl inget höjdarutbud i den här stan kanske, men JC brukar faktiskt alltid ha några par som faller mig i smaken. Och nej, på Factory Outlet hittar jag aldrig någonting, speciellt inte jeans så det är inte värt en tripp ut dit. Jag ser inte heller var jag skulle hitta bra jeans i någon annan stad heller, så jag tror helt enkelt att jag tar mig en tripp till vårt egna centrum. Fast jag kanske väntar till Marcus slutar. Då får man iallafall smakråd.

Förde precis över 5000 kronor från mitt lönekonto till mitt sparkonto. Det känns faktiskt bra. Risken är annars att jag får för mig att jag är rik och bränner allt. Apropå det klickade jag nyss hem lite kläder från H&M igen. Baaara basplagg. Finns det någon butik som har bättre och billigare basplagg än H&M?

För att göra en lite längre historia kort så hade jag väldigt roligt i fredags hemma hos Emelie och Danne. När det roliga tog slut åkte jag och träffade Marcus och hans hockeyvänner. Där dom var var det verkligen jättetorrt så vi begav oss hemåt. Inte mer än rätt, kan jag tycka. I övrigt har jag faktiskt bara jobbat i helgen. 12-19 igår och 15-21 idag. Imorgon ska jag jobba 16-21 och sen är det ju inte mer än rätt att jag är ledig tisdag, onsdag och torsdag. Det är jag ju verkligen värd.

Så ja. Vad händer nu? Det finns typ ett alternativ och det är sängen. Känns överkurs att sätta på en film. Men jag kanske gör det ändå. Jag har ju trots allt sovmorgon.