På min cykeltur på väg hemåt från det vårt stora centrum, där nere, hann jag tänka över många saker. Jag blev både arg och fruktansvärt frustrerad. Vad jag än försöker intala mig själv, vad än andra försöker intala mig så finns det bara en. En enda. Och honom skulle jag göra vad som helst för. Kärleken mattas inte av. Den består. Jag är lika förälskad varje gång jag ser honom. Jag skulle göra vad som helst.

Och det är inte Fredrik. Så nu vet alla det iallafall.

Mamma fixar domarinsatsen imorgon. Skönt. Nu ska jag bara koncentrera mig på att sova och att försöka göra en bra match imorgoneftermiddag.

Godnatt.