Maaaaaah! 9 dagar kvar och jag svävar på moln. Haha. Varje dag är en evig längtan. And I loooove it! ;)

Confused? Äh, skojar du? Jag klarar mig. Det är precis som vanligt. Vi diskuterade faktiskt singellivet idag på jobbet. Det står mer och mer klart att det är skönast att vara singel. Jag behöver ingen. Även om jag väldigt gärna skulle ha någon. Men för mig tror jag att det mest skulle innebära besvär. Iallafall just nu. Men vad är det som händer i mitt hjärta? Jag vill inte fastna. Men ändå smälter jag som smör i solsken, så att säga. Crap. Men jag överlever det också. Jag har fastnat förut. Och så mycket kommer jag aldrig i mitt liv fastna igen. Karlssons klister är skrotat för evigt. Jag får helt enkelt bli karriärkvinna utan man och barn. Yeah, me like. Känns iallafall så just nu. Jag ändrar förmodligen snart uppfattning. As usual.

Chefen har talat. ;)

Ciao.