Jo, det är väl jag som är idiot. Jag förstör. Känns som att det är ungefär det jag håller på med hela tiden. Det var verkligen inte meningen att det skulle bli såhär. Jag vill vara kär. Jag vill vara kär och lycklig. Jag vill ta hand om någon. Och jag vill ha en famn jag kan krypa in i, hos en person som mer än gärna tar emot mig. Men det går inte. Inte nu. Och det är jag hemskt ledsen över. Jag kan inte göra något åt det, även fast jag gärna skulle vilja. Jag vet inte hur det blir nu. Vet inte under vilka förutsättningar vi kommer att träffas. Jag hoppas verkligen att det kan bli bra. Men det kan inte bli som jag vill. Och inte som han vill heller. Ingen kommer bli nöjd. Jag antar att det är min vanliga otur. Hjälp mig någon.