Now we're talking.
Barbros imorgon med mina bästa tjejer. Något som förmodligen kommer bli riktigt roligt. Bara det inte är massa små där. Jag har nämligen hört att det inte är så många äldre som ska dit. Ofta beror det väl på småbarnen. Men är man många äldre så är det bara att strunta i barnen. Så kom dit vettja. :)

Jag sitter och diggar stenhårt till Eurovision Song Contest. Power till Danmark, Rumänien och Grekland. :) Och all heder åt Carola. Några låtar kommer ju vara givna på ett antal fester framöver. Hell yeah.

Det känns som att en del grejer skulle jag behöva ta tag i.
Jag behöver ta tag i saker som gäller mig själv. Så om man skulle ta och göra det kanske?
Jag menar det känns så meningslöst just nu. Jag vill också ha någon. Innerst inne så måste jag inse vem det är jag vill ha. Jag vet ju. Men det kommer aldrig att bli som jag vill. Det är för sent och jag vet det. Dags att glömma och inse att världen är full av möjligheter. Men jag har faktiskt öppnat ögonen på ett helt annat sätt än jag gjort förut. Jag anstränger mig. Det kanske är det som är problemet? Man ska inte stressa fram känslor. Men jag tycker nog inte att jag har gjort det heller. Maaaaah! Det här är typiskt mig. Ni som känner mig vet det. Jag är inte värd mer än stryk som håller på såhär. Jag är rädd att jag inte kan hålla mina löften. Därför är det lika bra att jag inte lovar för mycket. Men jag säger faktiskt inte saker jag inte menar. Ljuger gör jag inte. Jävla skit att jag skulle förstöra allt så fort. För det känns faktiskt som det är det jag har gjort. För hastiga slutsatser verkar vara min starka sida. FUCK! Det känns rätt så kört nu, och det är mitt fel. Men jag följer mitt hjärta. Och mitt hjärta skriker efter en annan. Det skriker efter fel person. Hur fan är det möjligt att man kan känna såhär?

Jag behöver nog hjälp. Jag är dum i huvet. Jag tänker för mycket på hur andra ska tycka om saker och ting. Och så får man helt enkelt inte tänka. Följa hjärtat var det va?
Aja, hjärtat vet jag inte, men min mage saknar Martin.