Satt här och funderade i min ensamhet på om jag kanske hade något intressant på hjärtat att dokumentera i denna mindre aktiva blogg. Men nej, jag kommer inte fram till någonting. Förutom eventuellt att jag har funnit en ny kärlek. Kärleken heter Pride och framförs bäst av U2. Den går på repeat här hemma hela dagarna. Och jag kan inte sluta älska den. Det finns inte en möjlighet. Något bättre får man sannerligen leta efter, det vill jag lova. Något bara händer i kroppen.

Och händer i kroppen, det gör det fler gånger kan jag tala om. Äh, jag och mina tankar. Never mind.