Tänkte att det kanske var dags att författa ett par ord. Det känns bra att du anförtror mig saker igen, Moa. Det blir bara bättre och bättre mellan oss, och jag hoppas att det en gång kan bli som det alltid har varit.
 
Viiisst. Man kan inte göra ett skit åt någonting. Lika maktlös som vanligt. Men jag gillar't. Eller kanske inte. Men är det någon som bryr sig? Jag kan inte rå för att det för tillfället är en grabb som lyser upp mina dagar på Duveholm.