Idag är dödsannonsen i tidningen. Jag saknar honom. Även om han inte alls varit sig själv det senaste halvåret så saknar jag honom så himla mycket. Och varför är jag för stolt/larvig som inte gråter när andra ser?! Jag tillåter mig knappt att gråta när jag är ensam.
Ända sen jag var liten har farfar varit en av mina farvoritpersoner på jorden. Det finns inte många som slår honom inte. Och fast du led så var det sista som kom från dina läppar ett skämt. Som du har skojat med oss, farfar. Jag älskar dig. Det har jag sagt alldeles för sällan...