Ge mig nåt som tar mig någonstans

Det enda som går dessa dagar är att titta på film och blogga. Jag har lust att spy ur mig allt allt allt. Men jag väntar med det. Det blir ändå ingen lyckligare av. Det är därför jag sparar sånt. Hostar upp lite och låter resten stanna kvar här inne. Men som vanligt, en dag rinner det över. Och den dagen är jag lite smårädd för. Would someone please rescue me? Om man kanske bara skulle lägga sig ner och dra täcker över huvet? Och sen ligga där tills allt bara försvinner. Ända tills allt bara går över. Men hur länge ska man behöva ligga där då? Hur mycket måste man missa? Och är det värt att missa allting som man sett fram emot? Hur som helst, some kind of överläggning måste man göra. Vad är värt att strunta i, och vad är värt att riskera? Jag vet faktiskt inte. Det slutar ändå med att man förlorar mer än man trodde från början. Och just den biten orkar jag faktiskt inte igen. Det finns ingenting på jorden som är värt det. För jag har det bra. Skitbra, right? Tro vad fan ni vill. Och döm mig inte. För ni har inte en jävla aning.