Då var titthålsoperationen avverkad. Och det är ingen idé att jag ens försöker göra en lång historia kort. Jag försökte berätta om dagen för mamma förut. Och jag berättade alla händelser i en enda röra. Blandade händelser från när jag kom dit och bytte om, till när pappa hämtade mig när vi skulle hem, till när jag blev sövd, till när jag svimmade på toaletten, till när jag fick ligga i barnrummet och titta på Förkväll, till att jag hade syrgasmask. Alltihop på en och samma gång. Hon fattade verkligen ingenting.

För övrigt var det inget fel på mitt knä, förutom att inre ledbandet är uttänjt. Men det var ju ingen nyhet. Och jag kan börja träna så fort såren har läkt. Jaha? Det här hade jag gärna fått reda på nån gång vid jul. Men visst, vila i 4 månader har ju varit skönt, men knappast nyttigt. Dessutom har det varit rätt frustrerande.

Imorgon ska jag vara hemma med lillebror som är förkyld. Jag ska bara ligga i soffan och ha film-maraton. Skööönt. Hoppas även att illamåendet lägger sig och att matlusten återvänder. Jag hoppas också att jag kan göra ett besök på Tildas födelsedagsmiddag för att träffa mina älsklingstjejer.
På lördag blir det ett heldygn med Felicia Andersson. Maaah! JAG VILL!
Söndagen har att bjuda på en tripp till Norrköping för att titta på lite fotboll.

Gud så bra allt blir.