Igår 14.48 satte jag och Åsa oss på tåget som skulle ta oss till Stockholm. Ensamma var vi, och det sög pinsamt hårt. (Hill och Lindar hade bestämt sig för att inte följa med. Fuckers!) Vi satt i bistron tillsammans med två fulla tjejer 30+, tre vinpimplande tanter 55+ och två fotbollssnackande män 20+ och 50+, varav den ena tjaffsade halva resan med en konduktör som ville se hans borttappade biljett. Jag tror faktiskt inte att han hade någon. Väl i Estocolmo vandrade vi runt lite, käkade och drack lite på Pizza Hut innan vi tog tunnelbana och buss bort till Barnängsgatan på Söder. Detta var vår enda kommunala resa detta dygn, då vi övergav den där skiten för taxi. Framme i lägenheten testade vi sängarna, som var gryyymt sköna, sen var det dags för lite uppfräschning. Dock var det lite tråkigt och nedstämt, då vår andra halva saknades. Men då ringde telefonen.
"Vi kommer klockan 10."
"Vaaaa? Driver du med mig?!"
"Nej! Vi kommer! Tåget går 20.30."
GAAAAAAH! Genast rusade humöret från noll till hundra på en halv sekund. Cilla och Ellen skulle joina!
Vi kramades, skrattade och drack färdigt när tjejerna hade kommit och sen beställde vi en taxi. Götgatan 19 var första anhalten. Dock var det trångt som fan och tydligen 20-årsgräns i baren. Tack och adjö. Nej, nu har jag ljugit. För från Götgatan åkte vi faktiskt tunnelbana till T-centralen för att försöka hitta ett nytt ställe. Och det gjorde vi. Dessutom hittade vi grabbar på köpet och det var ju trevligt. Vi dansade och blev bjudna på drinkar hela kvällen, tills vi kände att vi hade gjort det där stället. Lite bråk uppstod när vi kom ut, men det löste sig rätt snabbt och slutade med att vi åkte taxi tillbaka till lägenheten vid 2-tiden. Vi var faktiskt ganska trötta. Och vissa av oss rätt fulla. Huvudvärk imorse, hörde vi? Jag nämner inga namn.

Inatt när vi kom hem snackade vi lite. Okej, jag sov typ. Dom andra käkade lite chips och vi hade ett par djupa samtal, som ibland ironiserades rätt mycket. Men vafan. Vi slocknade väl vid 3 eller nåt. "Vafan, nu vill jag bara däcka!"

Varför är man alltid uppe med tuppen när man som mest inte vill? Det har jag alltid undrat. 8.45 visade klockan och alla var pigga som mörtar. Dock sov vi ett tag till, mellan typ halv 10 och 10. Mest för att det var välbehövligt om vi skulle orka resten av dagen. Vi käkade chips och städade undan lite smått, köpte en blomma till lägenhetsägaren och sen tog vi vår sista taxi, till T-centralen. Sen väntade lite McDonalds, ytterst lite shopping, Ellen åkte och träffade en kompis och jag, Cilla och Åsa gjorde ytterligare ett besök på Pizza Hut. Fan så gott det är. Donkan kan slänga sig i väggen tusen gånger om. Trötta och mätta gick vi sen tillbaka till tågstationen och köpte biljetter och väntade på att Ellen skulle komma tillbaka från sin visit på Odenplan.
Tåget hem gick 14.30 och var knökfullt. Vi har suttit bekvämare på tidigare tågresor. Men sällskapet var, å andra sidan, i världsklass! <3


-Nu stängde hon kassan. Vilken jäävla osis! HAHA.
// Jag, när kassan Åsa och Ellen stod i stängde på donkan.

-Back to our seats!
-Back to Auschwitz!
// Jag hörde lite fel.

"Tja, läget? Stefan"
// Ja, jag fick sms av en grabb som visst fick mitt mobilnummer. Garv utbröt.