Jobbet avklarat, kvällsmat avklarad och pluggningen har startat. Nu väntar jag som mest på att hockeyspelaren ska ringa, eller åtminstone sms:a och rädda mig en aning från det här. Eller, just nu har jag ju räddat mig själv genom att placera mig framför datorn. Nu håller jag på att ominstallera msn, ihop om att den allvarliga störning som uppstått ska försvinna. Om min vanliga tur håller i sig kommer det inte bli någon skillnad. Jag älskar sånt.