Nu sitter jag och Cilla här och skriver den obligatoriska tisdagsbloggen. Vet inte om vi någonsin skrivit någon förut, men någon gång ska ju vara den första. Vi sitter och väntar på att spanskan ska börja, för att sedan sluta så att vi får åka hem någon gång. Vi har fan väntat hela dagen. Känns inte som vi har hunnit med ett skit idag, förutom att vi halvsov en timme när vi hade Svenska B och var tvungna att lyssna på den där tanten som bara snackar helt utan mål och mening. Vad vill hon oss egentligen?! Tur att Anna kommer tillbaka nästa vecka! Annars har vi bara haft marknadsföring, då inget speciellt gjordes. Satt och pratade med Linda och hennes gigantiska gravida mage. Det ser ut som att Benjamin skulle kunna ploppa ut precis när som helst. Men så är icke fallet. Det är faktiskt tre hela månader kvar. Även om det ser fysiskt omöjligt ut för hennes lilla kropp. Men det ska nog ordna sig det med. Järngänget minus Åsa unnade sig även en lunch på Sibylla. Det var längesen. Och smarrigt var det också.