Igårkväll kom vi hem från en veckas semester i Göteborg. Och den veckan satt inte helt fel, kan jag meddela. Det var faktiskt skönt att bara komma bort och slippa tänka på annat. Dock har det varit full rulle hela veckan och jag har faktiskt inte använt kameran en enda gång. Men det är väl sånt som händer. Vi bodde, för övrigt, mitt på Avenyn i en jättefin lägenhet på högsta våningen. Vår balkong var 100 kvadratmeter och vi njöt för fulla muggar. Dock blåste det så förjävligt så den finfina balkongen utnyttjades inte till fullo. Men vi var glada ändå.
Vi hejade fram DFK Värmbols 94:or till en finfin kvartsfinalplats, där det tyvärr tog slut mot ett av finallagen. Värmbols främsta placering någonsin faktiskt. 6:a av ungefär 150 lag är faktiskt lite imponerande. Aja, stolt och apnervös supporter har jag varit iallafall. Två vinster efter straffar sätter sina spår. Fan så nervös jag har varit.

Dessutom var vi med om en lite jobbig situation då vi bevittnade olyckan de flesta förmodligen läst om i tidningen, det vill säga när Rainbow kollapsade. Vi stod i kön till Flumeride och tittade på Rainbow, som vi skulle åka åket efter. Vi valde mellan Flumeride och Rainbow, och som tur var tog vi Flumeride först. Vi står alltså där i kön och småpratar och tittar bort mot Rainbow när helt plötsligt plattformen lossnar i ena sidan och hängandes diagonalt störtar mot marken. Sen kom skriken och smällen. Det var inte lilla smällen heller, kan jag meddela. Sen utbröt kaoset. Finns egentligen inte så mycket att säga om det, mer än att en stooor folkmassa rusade mot olycksplatsen, samtidigt som ett tiotal ambulanser med ett ännu större antal sjukvårdare försökte ta sig fram. Lägg till ett antal brandmän och poliser också. Det blev alltså lite trångt, kan man säga. Men platsen spärrades av ganska fort och åskådarna fick lov att stå en bra bit ifrån platsen. Nu stängdes hela södra delen av Liseberg av, och när vi till slut hann känna efter så var hela situationen väldigt obehaglig, så jag och Marcus travade sakta mot utgången. På vägen ut såg vi hela lag som satt och grät och tröstades av ledare och vid entrén/utgången var det också kaos. Entrén var nämligen stängd, och vakter och liknande kunde inte tala om för dom som inte fick komma in varför. Så vissa blev lite upprörda, men visst var det lite spännande att faktiskt veta exakt vad som hänt.

Nåja, nog om det. Förutom detta har vi ätit en massa god mat, busat och sett invigningen, där en annan spännande grej hände! Förra året var det ju en kille som friade till sin flickvän, som han hade träffat på Gothia Cup för x antal år sedan. Och nu gifte dom sig! Gaaaah, jag grät och grät och det var superfint! :)

Orkar inte skriva mer nu. Det är ju mitt i frukosten. Om jag kommer på något annat viktigt så återkommer jag!