All oro är plötsligt som bortblåst. Jag utgår ifrån att den kommer komma tillbaka och att det kommer kännas precis lika hemskt då som alltid. Men jag ska bara gå omkring och vara lycklig så länge jag känner såhär. Jag kan ju inte ödsla tid på att gå omkring och oroa mig för att jag eventuellt ska börja må dåligt igen. Så är det med det.

Har förresten inte meddelat att tandställningen ryker om två veckor. Det känns ju inte helt fel, kan man ju säga.

Igår tittade jag på fotboll hela dagen, eftersom mina tjejer spelade DM. Dom kämpade på bra, men det räckte tyvärr inte till för att försvara guldet från förra året. Trea kom dom. Efter två bra lag så det är inget att skämmas för. Tur det.

Utgång planeras på fredag med ett sjuuukt skönt gäng. Längtar lite faktiskt.