Vad gör man när allt bara glider en ur händerna? När man känner att man helt tappat greppet och helst av allt bara vill gråta och skrika ut all osäkerhet? För man gör det inte. Inte jag iallafall. Därför håller jag allt inom mig. Det har jag alltid gjort. Och gång på gång måste jag fråga mig själv vad som kommer hända när all den här osäkerheten vill ut? Jag har samlat på mig så mycket vid det här laget att jag inte vet om jag någonsin kommer vilja släppa ut det. Iallafall inte med flit. Men vad händer den dagen det rinner över?