Intressant ändå att ingen har hånat mig för böterna. Det kanske innebär att alla andra också inser att det är asdyrt att åka buss och förstår mitt felande? Haha, vad vet jag?

Efter en mycket givande lunch och fika med Rebecca igår känns det som vi har kommit en bra bit på vägen. Det är så himla skönt att inse att man är på samma våglängd. En klar fördel med gemensamma mål och tankar och dessutom på samma linje vad gäller ekonomin. För övrigt tycker jag att det är helt fantastiskt hur det kan bli när man inte har träffat varandra på veckor, månader eller år. Antingen kanske det blir jättestelt och man inte har något att säga varandra. Eller så blir det som det blir för mig och Rebecca varje gång. Man sitter och pratar oavbrutet om allt mellan himmel och jord i flera timmar. Det är fullkomligt underbart.

Nu ska jag hoppa in på ett par hemsidor som mamma blev tipsad om av ett riktigt rese-freak på hennes jobb. Wonderful!