Trött är vad jag är när jag kommer hem om dagarna. När jag inte har jobb på Kvantum är jag nämligen barnvakt åt Sigrid. Sigrid är en söt och (oftast) snäll liten tjej som fyller ett år på måndag. Vi kommer för det mesta bra överens, men en sak är säker. När jag får barn ska dom alltid göra precis som jag vill och jag ska förstå precis vad dom menar så fort dom öppnar munnen. Helst även innan dom kan prata. Sigrid kan, på sin höjd, få fram något som liknar hej. Detta sker främst när hon får låna något som kan liknas vid en telefon, typ fjärrkontroll till tv:n. Annars är det ljud som skulle kunna vara "mamma" eller "dadda" som hörs under dagarna. Jaa, det är en utmaning. Men när hon är snäll, vilket är för det mesta, är hon alldeles underbar. Så jag ska absolut inte klaga. Det är nog inte henne det är fel på i den här relationen...

Ikväll ska jag se Debatt som delvis handlar om huruvida boken Gömda är en total bluff eller inte. Jag skiter faktiskt i vilket. Jag älskar alla böckerna som handlar om Mia. Dom berör och jag tycker egentligen inte det är intressant om "Anders" är charmig norrlänning eller chilenare. Nu verkar det inte som att det är den tyngsta pucken, det kan väl vara så att historien är helt förvräng. Men fine! Böckerna är ju skitbra. Jag blir så trött på såna som bara måste hävda sig själva och skiter i vad konsekvensen blir. Monica Antonsson går ju ut med namn och grejer. Smidig tant det där. Men hon har väl lyckats med det hon är ute efter. För jag antar att det hon vill är att skapa debatt. Grattis Monkan!