Jag funderar så mycket över framtiden att allt bara blir en enda röra. Tankarna har varken början eller slut och jag har ingen aning om vad jag vill komma fram till. En sak är säker och det är att jag börjar gå mig själv på nerverna. Varför måste jag få kalla fötter? Är det inte bara att gå omkring och vänta på att något ska hända? Nej, riktigt så enkelt är det inte. Om man väntar på att något bara ska hända så kanske det i och för sig gör det till slut, men det lär inte vara något du drömt om. Man är värd att få ut något man önskar ur livet, men för att det ska hända måste man lägga manken till (är det så man säger?). Vi förtjänar bättre än något som bara duger. Det duger att bo hemma och det duger (okej, det är mer än duger för jag stormtrivs) att jobba på Kvantum. Summan av kardemumman är alltså att det duger att tjäna pengar samtidigt som man inte betalar för sig. Men det är väl ändå inte det jag vill få ut av livet? Nej, det är det inte. Därför går jag omkring här och tänker, tänker, tänker. Och fan. Det händer ingenting.