Jaha, så vad är grejen idag då? Jag gick upp tidigt imorse för att börja jobba klockan 9 och nu sitter jag i Vingåker, hemma hos Marcus, alldeles ensam. Typiskt. Alla familjemedlemmar är iväg på diverse aktiviteter. Så här sitter jag. Ingen mat har jag ätit heller. Vi får se om vi kan lyckas åstadkomma någon när Marcus kommer hem från träningen. Det borde inte dröja allt för lång tid. Inget bra är det på tv heller. Jag utnämner hela min tillvaro för tillfället till ett stort i-landsproblem. För ja, värre skulle man faktiskt kunna ha det.

Nu blev jag kissnödig. Genast känns ju allt lite jobbigare.

36 dagar kvar till Turkiet. Det bästa av allt är ju att tiden bara springer iväg. Jag klagar inte!