Jag slapp sova ensam inatt. Det känns alltid lika bra att somna bredvid någon man tycker om, och framför allt känner man sig mycket tryggare. Det gör jag iallafall. Jag och Marcus sover tillsammans minst sex gånger i veckan, oftast hela veckor i sträck och jag får väldigt svårt att somna när han inte ligger bredvid mig. Jag ligger och vrider på mig så lakanet till slut bildar en hög i mitten på sängen, jag använder täcket eller kudde nummer två för att hålla om lite grann och jag har ingen att bolla tankar och funderingar med innan det är dags att säga godnatt. Inte ens en godnattpuss får man ju. Ovärt.