Nu är jag minsann ljushårig! Ganska ljushårig iallafall. Tack söta Ida för det. Inte för att hon gjorde det gratis. Det kostade förstås. Men tack ändå för att det blev fint liksom. Jag tror jag är nöjd. Eller, jag ÄR nöjd. Det är bara det att man känner sig ovan, så man tror typ att man är fulare än innan. Känner någon annan igen sig?

När jag varit hos Ida gick jag en sväng på stan också innan jag cyklade hemåt. Fick med mig en ansiktsmask, nagellack och eyeliner med mig hem från Åhléns. Jag hade nämligen 20% på valfri make up-vara + en check på 50 kronor. Dumt om det ska gå till spillo. Tog med mig kycklingsallad från Maistro hem också. Den är hur god som helst! Nu är jag mest i valet och kvalet om jag ska träna eller inte. När jag känner så är det lika bra att ta sig iväg. Annars kommer jag bara ångra mig ikväll. Annars måste jag göra klart sista kapitlet i företagsekonomin eftersom jag ska till skolan och redovisa imorgon. Att jag aldrig lär mig det där med framförhållning. Jag tror inte det finns något som heter det i min hjärna. Likadant när jag ska klippa mig, gå på ansiktsbehandling eller liknande. När jag kommer på det måste det ske nu. NU. Helst redan igår. Att jag skulle till Ida och färga idag klockan 10 bestämde vi igårkväll liksom. Skönt när det går att fixa snabbt trots min dåliga framförhållning. Det är väl inte förrän det skiter sig som man inser hur värdelöst det är. Så länge allt går att lösa hyffsat bra känner man ju inte att det är problematiskt. När man tänker efter blir man bara så trött på sig själv. Kanske inte bara jag som känner såhär?

Har iallafall betalat min mobilräkning. Det var ju duktigt. Och beställt tid för synundersökning. Nu ska det bli glasögon, mina vänner!