Ibland blir man bara så irriterad att man har lust att skita i allt. När man vet att det är man själv som kommer få dra det stora lasset och böna, be och tjata för att slutligen, om man har tur, draaa ut en liten åsikt eller tanke ur den andre. När det känns som att man tvingar någon till något som egentligen bara jag själv är beredd att satsa på. När man vet att varenda liten diskussion och irritation beror på en själv och du tittar i spegeln och den personen du ser är den enda som skapar problem i relationen. När du står i vägen för både dina och den andres drömmar och visioner och hur mycket ni än vill se lika på saker blir det bara motsatser och pannkaka av alltihop.

Har jag det såhär? Nej, det har jag inte. Men när jag sätter igång och funderar blir hela min tillvaro till ett stort mörker och det är jag så förbannat trött på.