om att må riktigt dåligt
Är det någon, utan riktigt allvarliga problem, som har erfarenhet av sånt?
Att gå till en psykolog är exakt lika nyttigt för någon som anser sig ha allvarliga problem som för någon som inte anser sig ha det. För det låter som om du har problem med panikångest ibland? Och för mig var det inkörsporten för många långa perioder där jag var heelt slut och deprimerad. Jag tycker att man ska prata om det innan det blir ännu värre för det är jättevanligt att man får sådan ångest och ju mer man "tillåter" sig själv att ha det, ju värre blir det. Vill inte skrämma dig på något vis, men låt det inte passera för man behöver prata om det. Hör av dig om du vill- jag har ju lite erfarenhet av sånt där.. Kram
Hej Elin! Vad fint att du hörde av dig! Jag skulle nog inte kalla det panikångest, mer att jag känner att all luft och lust bara runnit ur mig. Och man vill inte prata med någon i sin närhet för man är rädd att såra någon om man säger fel. För innerst inne vill jag ju inte klaga på någon. Det är ingen annan det är speciellt stort fel på (inte mig själv heller kanske) men jag stör mig på saker och bär runt på funderingar och oro helt i onödan.
Jag lovar att ha dig i åtanke om jag behöver stöd och råd.
Stor kram!
Okej. Då förstår jag. Det är inte heller roligt eftersom man aldrig "bryter ihop" och kan komma igen rätt fort. Men ja, jag menar inte att ställa några diagnoser.. Menar bara att jag känner igen mig. Ja, gör det om du någon gång om du inte vet var du ska vända dig.
Ha det bäst så hörs vi säkert!
Kramis