läsarfråga
Att inte ses varje dag, vara tvungen att sova själv, laga mat till en person och få välja precis vad jag ska se på tv är inget jag varit van vid precis. Marcus har varit min sambo i 1,5 år och innan dess var han i princip inneboende hos mig och mina föräldrar i det röda huset vid Luvsjön.
Jag är övertygad om att jag hade klarat den här situationen bättre om jag bott kvar i Katrineholm där min familj och mina vänner finns. Då skulle det inte vara lika ensamt och jag skulle känna mig mer bekväm. Ungefär som jag kan tänka mig att Marcus känner i den sits han sitter i.
Det är nyttigt att vara ifrån varandra då och då, man får sakna varandra och får mycket egen tid för sina egna grejer. Ni vet vad man brukar säga. Och självklart är det inte bullshit. Men inte fan är det någon total sanning heller. Jag tycker det är skitjobbigt att vara ensam. Det är ingen tillfällighet att jag varit i Katrineholm fler helger än jag varit i Jönköping sen jag flyttade hit. Kanske handlar det inte bara om mig och Marcus, utan hela avsaknaden av någon som känner en.
Jag hoppas verkligen att min situation kommer lösa sig på bästa sätt så snart som möjligt. Möjliga alternativ tänker jag inte spekulera i, åtminstone inte offentligt. Men jag tänker inte bo i Jönköping i tre år med en halvsambo som kommer hit ibland. Iallafall inte med förutsättningen att vi inte vet när vi kommer kunna ses nästa gång. För så är det just nu. Och det är inte alls kul.
förstår att det är superjobbigt och håller tummarna för att allt löser sig till det bästa! förhoppningsvis blir det samboliv snart igen :)
Hej Sara! Nu lämnar jag för första gången spår efter mig, jag brukar titta in här lite då och då.
Jag är i samma sits som dig, distansförhållande är det värsta som finns. Visst är det bra med egentid och fördelen är att man lägger väldigt mycket tid på att plugga men inte är det kul. Det är något som fattas. Jag håller även med dig när du säger att det inte bara är Marcus du saknar utan även alla andra där hemma! Jag tror dock att det kan vara bra att bo en bit bort för då lär man sig verkligen att uppskatta det man förut har tagit för givet.
Sköt om dig Sara och lycka till med plugget! Kom ihåg att man bor borta för den goda saken även om det ibland (läs: typ jämt) är väldigt svårt att tänka så! Kramar!