Man vet ju att det inte blir bättre eller lättare eller går fortare för att man börjar gråta. Men ibland kan det vara lite svårt att hejda sig. När jag kom hem till lägenheten förut så varnade brandvarnaren för något. Alltså, inte stortjöt men pep sådär var 30e sekund som att batteriet var på väg att ta slut. Så jag försökte helt enkelt plocka ner skiten. Hur det gick? Det gick inte alls bra. Den vägrade släppa taget om sin plats och jag höll på i ungefär 20 minuter innan jag gav upp och plingade på hos grannen. Han talade om att brandvarnaren går på elnätet och egentligen inte behöver nåt batteri. Jag som inte är nåt stort fan av att ringa till folk jag inte känner tog mig i kragen och ringde fastighetsskötaren som lovade att komma hit. Hon kom, svor lite över brandvarnarna som är uppsatta på området och fick efter mycket om och men ner brandvarnaren som fortsatte pipa trots borttaget batteri och ingen elkontakt. Det är ju kul. Vi fick iallafall slut på det till slut och hon lovade att felanmäla till någon som kommer hit och sätter upp en ny.

Godnatt!