I tisdags var jag på hockey i Kinnarps Arena tillsammans med Mackan. Tyvärr förlorade HV mot Luleå efter en rätt lam tillställning. När vi skulle ta bussen hem åkte extrabussen typ en kvart för tidigt och utan passagerare. Smart kille! För jag antar att det var en man faktiskt. Vi var tre meter bakom bussen när den körde iväg och därför såg vi att den var tom. Jahaa, bara att vänta på ordinarie buss i svinkyla i en kvart till och väl på bussen fick vi stå som packade sillar.

Det hela det här inlägget ska leda fram till är iallafall att en kille med Downs syndrom fick nån attack 2 centimeter i från mig. Jag erbjöd honom att sitta på min plats när han sa att han var trött. Sen sjönk han ihop och tappade medvetandet, vaknade upp okontaktbar och spydde (sjukligt nära min väska) och gjorde konstiga okontrollerade miner. Hans assistent/ledsagare panikade och ringde killens boende och ambulans och det blev kaos på bussen. Downs-killen piggade på sig till slut och vägrade gå av bussen i väntan på ambulansen. Han blev jättearg och ledsagaren bara grät. Vi stod stilla med bussen i 10 minuter och väntade på ambulansen och en efter en lämnade folk bussen. Vi hade ju nån mil hem och hade inte lust att gå kan jag säga. Hur som helst så kom ambulansen men förgäves. Ifall nåt mer skulle hända åkte en ambulanssjukvårdare med på bussen medan bilen åkte efter. Hoppas inget mer otäckt hände killen!

Usch, jag är så harig med sånt där. Det var väldigt obehagligt. Och jag tyckte så synd om både killen och hans ledsagare. Han skrek åt henne att hon fick sparken.. Hoppas dom är sams nu!

Godnatt!