Så sent som i förrgår skrev jag ju att jag är så lyckligt lottad som har en problemfri graviditet, och det har såklart inte ändrats på två dagar. MEN! Igår och idag har jag haft riktigt (eller ja, relativt) tuffa morgnar/förmiddagar. Jag mår illa, känner mig yr och nedsatt. Kanske beror det på att det börjar bli trångt i magen och att vår lilla bebis trycker undan allt annat som normalt sett har ganska gott om plats. Jag har ju bra värden och normalt blodtryck, men kanske räcker det med att blodtrycket går ner lite grann för att jag ska känna mig lite olustig. Även om mitt jobb inte är ansträngande för kroppen så blir det jobbigt när man inte kan stå pga yrsel och det heller inte är så skönt att sitta pga att det känns trångt i magen. Jag väljer att sitta, om än lite tillbakalutad så huvudet också får vila. 

 

Det blir iallafall allt tydligare att bebisen ganska snart är här. Det är så roligt att kika i apparna, för det är liksom milstolpar hela tiden. Häromdagen var ju 70% avklarat, och imorgon har det gått 200 dagar, vilket innebär 80 dagar kvar till beräknad födelse. Det är inte så mycket! Satt precis inne hos min mamma, som också är min chef (Hur skönt?! För det mesta!) och pratade lite om hur jag ska göra med ledighet när det börjar närma sig ordentligt. Hade egentligen tänkt jobba på som vanligt fram till bebisen kommer, under förutsättning att mitt mående inte ändras. Nu har jag funderat lite och efter semestrarna, när jag är i vecka 35, kommer jag nog vara ledig en dag i veckan i typ tre veckor. Blir nog onsdagar, så jobbar jag bara två dagar åt gången. Och sista veckorna vara hemma två dagar i veckan, förslagsvis måndag och fredag. Om bebisen stannar tiden ut och väljer att dessutom ligga kvar och gotta sig lite till kan jag ta ställning då om jag ska gå hem helt från och med bf. 

 

Känner att jag gärna vill jobba och det är en kombination av att inte vilja förlora pengar, men inte heller nalla för många föräldradagar innan bebisen ens kommit. Men någon dag i veckan i några få veckor får det vara värt! Vill heller inte gå hem på heltid för tidigt och gå omkring och göra ingenting alldeles för länge. Lite finns det väl att stå i såklart, men det finns ju kvällar och helger för sånt. Det här med ledighet är ett sånt himla pusslande och i det avseendet ser jag inte riktigt fram emot bebisens ankomst när det på allvar måste planeras för ledighet och pengar hit och dit med försäkringskassan. Tur att det förhoppningsvis blir värt varenda litet krångel!