Igår var det BF, alltså beräknad födelse för vår lilla bebis. Men inte helt otippat ligger han kvar inne i min mage och myser och just precis nu ser det inte ut som han vill komma till världen idag heller. Dock vet man ju aldrig, och det är det som är så pirrigt! Just nu är jag mer pirrig över att jag inte vet när det ska dra igång som inför själva förlossningen och allt som väntar efter. En sak i taget, och först och främst ska ju förlossningen sätta igång och det kan alltså bli vilken minut som helst dom kommande två veckorna. Verkligen nedräkning. Nu är det liksom så nära att man vet att oavsett vad som händer så sker det snart. Innan månaden är slut förmodligen. Däremot är det inte riktigt lika säkert längre att det blir en septemberbebis, även om vi hoppas att han kommer ut av sig själv i tid. Jag var nämligen hos min barnmorska igår som hade pratat med förlossningen i Norrköping och om det går så långt att det blir aktuellt med igångsättning så sker inte den förrän i vecka 42+2-3. Den tiden kommer vi boka på måndag ifall inte bebisen kommit än, och förmodligen blir alltså en eventuell igångsättning inte bokad förrän första dagarna i oktober. Och det har man ju inte ställt in sig på. Det har varit augusti eller september som känts aktuellt. I Eskilstuna sätter dom visst igång på 42+0 om det inte är fullt, men nu när vi valt Norrköping så känns det bättre att hålla fast vid det även om det kan innebära att vi får vänta någon eller några dagar extra. Olika rutiner helt enkelt. 

 

För övrigt var det ett bra besök hos barnmorskan. Vill inte gå in på detaljer här, men livmodertappen har iallafall börjat mogna, vilket innebär att förberedelserna inför förlossningen iallafall har börjat. Och vi håller tummarna för att det också är ett tecken på att kroppen kommer starta förlossningen av sig själv, gärna inom en ganska snar framtid. Inga andra känningar än så länge, förutom att jag börjar få mer ont både i ljumskarna och runt om bäckenet, vilket gör att jag börjat sova sämre igen och vaknar när jag ska vända mig och så. Det är bara att hålla ut och hoppas att besvären försvinner i samma stund bebisen kommer till världen.