I don't want your sympathy
Sometimes I don't know who to be
Hey, what are you looking for?

So I found the reason to let it go
Bullshit.

Skönaste låten just nu är annars Kenny Loggins - Playing with the boys. Fruktansvärt skön. Top Gun, I like it.

Har faktiskt ingenting att tillägga. Det här blir en skön hemmakväll. Imorgon blir det väl att kolla när grabbarna lirar, antar jag. Har inte så mycket annat att välja på.

Man kan inte rå för att man faller så hårt att man gör sig illa. Det bara blir så. Varesig man vill eller inte.

Here I am
I need your shoulder, sister
I need your hand
To help me stand
Cause there's a hurricane wherever I land
You could fight trough every weather
And I guess any place is better

Cause like the core of a star
I belong where you are
You're the core of my heart
And you belong in my arms


Elin Sigvardsson. Hon sjunger om sin döda syster. Jag har också en död syster. Elin. Jag tänker på det ibland. Egentligen får hon för lite plats. Men hur mycket jag kanske vill så kommer hon inte tillbaka. Jag fick inte ens lära känna henne..
Vad är tid? Man har tid för sånt man vill göra. Man tar sig tid. Det tar 10 minuter att gå till kyrkogården. Men jag går aldrig dit. Den 14:e oktober ska jag. 15 år. Det är länge. Men det gör ändå ont.

Äh, har lyckats inse vem det egentligen är jag vill ha. Och det är ingen idé. Men jag är van vid den här känslan. Så det känns faktiskt inte alls konstigt längre. Jag hoppas att det nån gång går över. Och det gör det. Det vet jag. Eller ja, det är ju det man vill tro iallafall.

Fan, Jenny åker snart. Jag vägrar räkna ner. Tiden måste gå sakta!

Mysdag och party med Moa? Ser så ut, and I like it! Hoppas ju även på besök av snygga brudar, nämligen Tilda och Flisan. Man vet inte så noga. Men man kan alltid hålla tummarna. :)

Nu är vi hemma igen. Det har varit grymt. Jag bara älskar Gothia Cup alltså. Det är ingenting annat än äkta hederlig kärlek. Meeen, folk som gör inbrott på skolor under invigningen ska skjutas ihjäl med tusen skott i nacken. Jag blir så jääävla trött! Ja, nu var det avklarat.
Invigningen var fantastisk förstås. Vi är inte förvånade. Man bara älskar när Sverige kommer in. Verkligen. Och man älskar gigantiska fyrverkerier! Det gör man absolut! Jag och Flisan rockade även till The Poodles. Haha. :D

Dessutom älskar jag Lars Winnerbäck. Det var kärlek från början till slut. Förutom att alla killar som ställer sig framför en är så jävla långa! Till slut slutade vi klaga. Vi hörde ju iallafall. :)

Äum, för laget gick det väl sådär. Eller, i gruppspelet mötte dom lite för bra motstånd. Matchfit från USA gick hela vägen till final. Där fick dom dock stryk. Men dom höll nollan i 8 matcher. Alla fram till finalen. Deras keeper var duktig. :) Aja, tjejerna gick till slut till kvartsfinal i b-slutspelet där dom tyvärr fick stryk på straffar. Men det är sånt som händer. Jag och Flisan var iaf deras största fans. Och vi vet ju vem vi diggade mest av alla. Men det är nog bäst att hålla tyst om det. Haha. Oj, vad upprörda en del blev. :S

Pizza Hut var en riktig hit! Mysigt var det också. Right, Flisan?! ;D
Shopping och Liseberg stod också på programmet. Vi gillar inte att räkna efter hur mycket pengar vi har gjort av med. Men äh, vafan. Ny lön kom in på kontot idag. Och jag gillar't. Skön läsning i lönespecen. :)

Nej, ensam hemma några dagar nu. Det blir nice.

Tjooo.

Nu draaaar vi! Jag och Flisan, 10 dagar i GBG. Vi går ut hårt. Ikväll är det Winnerbäck.
Aja, åter i staden och vid datorn måndagen den 25 juli. Höööörs. :)

Jag älskar det. Jag kan inte rå för det. Och på lördag är det dags.

Andreas Johnson gör underverk. Livet på jorden är ju ett spel. Man får göra sitt bästa för att flytta sin spelpjäs dit man vill. Men tärningen visar inte alltid den siffra man är i behov av för tillfället. Det är väl då fel och misstag begås, antar jag. På samma sätt uppstår missförstånd. Vad som är rätt eller fel får sedan avgöras i betraktarens ögon. För vem har egentligen rätt eller fel? Och vem bestämmer? Det bästa är om alla får göra sin egen bedömning utefter förutsättningarna som finns. Det fungerar dock inte så. Man vill ha så många som möjligt på sin sida. Vi lever i en maktgalen värld där man vill ha alla med sig. För det mesta struntar man till och med i dom som står en närmst, bara för att få glida runt i glansen för ett tag. Viljan att vara populär styr människors agerande. Och man ska dessutom vara populär i rätt kretsar. Man nöjer sig inte med den fina skara man har närmast sitt hjärta, utan det blir viktigare och viktigare att vidga sina vyer och på så sätt skaffa sig popularitet och respekt på annat håll. Men vem bestämmer vad som är rätt krets? Vad säger att något är finare än något annat?

Jag tror att man innerst inne vet vad som egentligen betyder någonting. Man kan inte ha för många runt omkring sig, för till slut brister det. Det vet jag. Man klarar inte av att ha för många bollar i luften och vi lever trots allt i skvaller-galningarnas värld. Finns det något man inte vill sprida ut så ska man nog hålla det för sig själv. Det är iallafall något som jag har hunnit lära mig genom åren, och jag vet att det är många med mig som känner så. Det viktiga är nog att man kan känna att man har någon. Någon som verkligen lyssnar. För att bara sitta och tänka och älta för sig själv, det klarar ingen. Att skriva av sig fungerar till en viss mån. Men till slut behöver man råd. Råd är något som jag tror kan vara livsavgörande. Vissa saker klarar man inte ensam. Och definitivt inte med hjälp av bara sina egna svar. Många situationer behöver man se från olika vinklar. Om man bara tar mod till sig och vågar berätta och få hjälp så klarar man det mesta.

Men man är inte mer än människa. Alla har fel och brister. Jag är medveten om mina. Och jag är inte så jävla stolt över dom. Men det är absolut en styrka att kunna se sina svagheter. Nånstans har man iallafall kommit om man vet vad man behöver. För att citera Lars Winnerbäck.

Jag vet iallafall vad jag behöver. Det är inte värt att riskera för en skitsak. Men ni som känner mig vet att jag är fett envis. Jag kan stå för det jag tycker och ger mig inte förrän jag fan är tvungen. Dessutom kan jag nog vara för stolt för att be om ursäkt. Det är som att jag skäms över det. Jag tänker inte be om ursäkt för mitt agerande, men jag kommer be om ursäkt för att jag var för feg för att se vad som hände. Face the truth. Mitt nya motto. (Men jag har fan många va, Flisan?)


Det kan inte vara annat än poesi och kärlek. Och jag älskar det fan.

Jag vill bara bort från den här skiten. Kan man inte få må bra ifred? Och folk som inte har något vettigt att komma med behöver inte komma över huvud taget. Så enkelt är det för tillfället. Jag har överlevt sånt här förut. Det blir inga problem nu heller, kan jag säga.
Jag kan inte göra någonting ogjort. Och samtidigt så ångrar jag mig inte. Man lever en gång, right? det gör väl förfan alla. Och alla gör sina misstag. Mycket möjligt att jag gjort dom flesta av mina redan. Men fan så roligt jag hade på vägen.

Hmm, ja. Efter regn kommer solsken. Idag är det måndag och på lördag drar vi. Jag och Flisan. Det kan fan inte bli bättre. Det är det enda jag behöver. Dessutom håller vi tummarna för att underbaringen Madde kommer ner över helgen också.

Caroline, vi måste se till att styra upp det här nu! Vecka 30 är ett måste! Och det är bara två veckor kvar. Jag saknar dig, bruden. Längesen vi hade ett riktigt långt samtal som vi brukar. Och det saknas. Du råkar vara en fröken som förstår. Det finns för få såna i den här världen.

Jaa, okej. Jag hörde även att jag skulle bli sönderslagen. Men nu slutar vi med det här. Känns inte som att kommunikation via blogg är så lämpligt. Men visst.

Äum, jo. Jag har sovit finfint. Och jag hade en kanondröm! En sån där som man aldrig nånsin vill vakna upp ur. Men det gjorde jag. Känns dock som att drömmen var färdig då. Det var den finaste drömmen på länge... 

Vad sägs, för övrigt, om 6 dagar kvar? Jag gillar't.

Visst, slå sönder mig. Det är ju moget.

Varför pirrar det i magen? Jag blir bara tokig. Men jo, man lever bara en gång. Man borde chansa.

Har spenderat den här dagen med Madeleine Andersson. Det kan inte bli annat än lyckat. :) Det här var precis vad jag behövde efter gårdagen. Verkligen. Sedan joinade Soffan och Malin och senare kom även ett par grabbar. Det var trevligt. Men det hade inte varit nån bra idé om jag följt med er sen. Ojoj, vad jag ville. Det tog emot att säga nej. Men jag hade troligen gjort bort mig, eller så hade allt bara blivit knas. Men hoppas ni får kul iallafall. Äh, jag partar med er nästa gång.

Äum, hör av dig?

Varför är jag lyckligast på jorden när jag får stå och sjunga (äääum, skrika?) med min Moa? Så är det alltid och det är alltid speciellt. :) Igår var jag, Moa, Flisan, Madde och Soffan på äventyr i Stockholm. Jag gillar den staden. Jag fungerade bra som kartläsare och Madde var kung (för det mesta) bakom ratten. Och självklart dunkades det musik på rätt hög volym i bilen. Det är så jag vill ha det. :)
Carola är en aning divig, vilket är lite synd. Andreas Johnson är fett snygg och I'm from Barcelona var riktigt sköna. :) Ojoj, vi rockade.

Jag diggar Stockholm, men jag vrålälskar Göteborg. Nedräkningen har startat och dagarna rinner iväg. 10 dagar kvar nu. Först och främst ser jag verkligen fram emot Lars Winnerbäck. Oj, det är precis vad jag behöver.. :) I looove it.

If I could only hold you now...

Dagen spenderades med en hel hög sköningar på Djulö beach. Det var trevligt och varmt. :) Snackades en del skit också, vilket hör till. Heidi och Valeria, vilka jävla stjärnor! Jag saknar er verkligen! Ni vet att ni lyste upp min vardag. En aning tunnare med det nu. Shit, vad minnen det finns! HAHA! Saras och Heidis koja är inte att leka med. Fyfan vad sjukt! Paddling? Gröna Lund? Fagerön med Allsång i tälten? Cykling i spöregn till Spökbacken? Första dagen med promenad till Ramsjöhult? Hahaha. Det är alltså snart 4 år sen. Tiden rusar iväg. Och vad ska det bli av oss? Inte mycket, ser det tyvärr ut som. Haha. Så sjukt. Men jag lärde mig mycket. Och skaffade vänner för livet. Jag hoppas att det är det skolan är till för. Och alltså, Marie Fröjds hjärnskakning? Mohahaha.
HAHAHAHAHAHAHA, JAG VET DET ROLIGASTE AV ALLT!! Sävö. Sara, Heidi, Valeria, Hanna och Sofia bor i en stuga. På informationen får man reda på att man ska vara rädd om fönstret som är ömtåligt och svårt att laga. Och vad är det första vi gör? Jo, vi pajjar ett fönster. Haha. Ni som inte var med förstår inte det roliga. Men det var iallfall feeeett roligt! Haha. Sjukt det med.

Har varit på bio nu ikväll med min pappis. :) Beck, mycket bra. Rätt obehaglig dock. Hatar att se sånt som man vet försigår. Usch. Men men. Värd att se, absolut.

Nejmen imorgon börjar min näst sista arbetsvecka. Guuuud! Jag räknar ner! Må det gå fort. ;)

Ikväll har jag haft Moa och Elin här. Dom sjunger kareoke där uppe nu. Jag är glad att jag har såna vänner. Dom gör en glad bara genom att sitta där i soffan och titta på fotboll. Det är magiskt. :) Elin ska snart bege sig hem och jag beger mig mot Moas hus för att låna en film. Sen bäddar jag ner mig i soffan alldeles ensam med Wallander. Det blir kanoners. :)

Gårdagskvällen spenderades på picknick i stadsparken med Moa och Flisan. Bilder kommer snarast. Det var mycket sjukt och trevligt. :) Haha. Mina bästa brudar. <3

Godnattheeej.