Ja, jag erkänner. Jag tog med mig mina syskon som kamoflage. Men vad gör man inte? Det första som händer är att jag grinar. Haha, så himla typiskt. Men jag kan faktiskt inte rå för det. Tårarna rann över även i slutet, det var inget att göra åt. Annars tyckte jag inte att High School Musical 3 var så mycket att hurra för. Ettan och tvåan är klart bättre. Ettan borde nog kult-förklaras. Eller något åt det hållet. Den är hur bra som helst. Zac Efron är dessutom snyggare än många andra, vilket inte gör saken sämre. Det finns dock en sak som jag stör mig på varje gång (som i och för sig inte har med Mr Efron att göra) och det är att Molly Sandén sjunger Du är musiken i mig myyycket bättre än Vanessa Hudgens sjunger den engelska motsvarigheten. Det är verkligen irriterande. Och med det menar jag givetvis att det är bra att Molly sjunger sådär bra och att hon skulle sjungit orginalet också. Men ja, det är väl inte mycket att göra åt precis.

Nu ikväll har det dessutom blivit ett riktigt busväder, vilket bidrar till att man helst av allt vill lägga sig i sängen och bara dö. Men nejdå, om drygt en timme blir det buss till Vingåker för myyys. Hockeyträningen ska bara ta slut först. Varför är det alltid den jag väntar på? Jag borde sluta anpassa mig.

För övrigt har jag börjat mitt nya nyttiga liv med Allévo-soppor och Nutrilett-bars. En sån där soppa innehåller faktiskt bara 100 kcal, vilket är betydligt mindre än i en vanlig måltid. Det är great!