Jaa, då var vi igång igen. På fredag ska vi titta på en ny lägenhet som också ligger på den här sidan järnvägen. Ifall det nu är så att Marcus får jobbet i Södertälje ska han åka tåg varje morgon kl 6 och vill därför gärna bo nära tågstationen. Jag kan ju inte säga att jag inte förstår honom. Funderar på om jag iallafall ska ringa på en lägenhet som ligger lite längre bort från stan. Tror nämligen att den är väldigt fin och det kan ju vara skönt att inte bo mitt i smeten heller. Fast jag trivs här borta på norr, så varför inte försöka bli kvar här?

Man blir ju galen. Varför kan allt inte bara lösa sig åt en? Det vore ju nåt!