Allvarligt talat så är Mia Skäringer verkligen helt briljant! Guldstjärna i boken för någon som bjuder så fantastiskt mycket på sig själv. Hon har inte haft det lätt och hon önskar ingen annan det hon gått igenom, men hon skojar om det på ett fantastiskt roligt rätt. Kanske är det det att vi känner igen oss så fasligt mycket som gör att vi inte kan sluta skratta? Kanske är det att hon skojar om vår största skräck? Kanske är det att hennes dialekt är så underbar? Eller är det kanske det faktum att hon ställer sig upp och pratar om saker ingen annan vågar prata om?

Nu är jag ju inte mamma än. Men jag hade förmodligen inte varit någon superduperOddMollylattemorsa precis som alla andra. Som alla andra försöker vara men inte lyckas med. Vem är det man låtsas inför? I sitt försök att vara superduper lyckas man ju bara sänka självförtroendet för alla andra mammor där ute med livspussel som inte går ihop. "Men jag gör ju bara det här för att granntjejen minsann aldrig har någon utväxt och leker med sina barn i lekparken hela dagarna och har picknick med saft och bulle och kanske en liten prinsessbakelse såhär på tisdagsförmiddagen." (Förmodligen går hon raka vägen hem efter picknicken och får psykbryt i badrummet och sitter på golvet i duschen och undrar hur hon hamnade här...)  Och jag skulle minsann gärna gå på ansiktsbehandling och manikyr en gång i veckan, simma 40 längder varje måndag för att slimma till mig lite, gärna träna med en PT nån gång då och då, absolut inte missa Desperate Housewifes och definitivt inte se ut som att jag har det kämpigt. Men hur fan ska jag fixa det här när jag inte ens hinner amma och hämta äldsta ungen på dagis. För att inte tala om ekonomin. Men den utelämnar vi. Jag hade förmodligen suttit där på köksgolvet bland dammtussar, matrester och en och annan bajsblöja och grinat när såsen kokat fast i kastrullen och köttbullarna blivit vidbrända för att min unge kräver så mycket uppmärksamhet att jag knappt hinner känna att jag lever.

Och för att inte tala om när jag rakade mig under armarna sist. Men det skulle jag ju såklart aldrig nämna för någon.