Jag känner att jag åtminstone måste författa någonting. Har inte bloggat sen födelsedagen. Den var i förrgår och att ha en bloggfri dag har väl ingen dött av. Dock är kanske meningen att man ska blogga ett antal gånger varje dag och inte ströblogga som jag gör just nu. Men vad kan man begära av en timanställd på Ica? Det finns ju inte så mycket speciellt att berätta. I och för sig handlade Roger Pontare av mig i måndags, och det var ju riktigt spännande.

Igår när jag barnvaktade Sigrid fick vi besök av en leksugen Moa. Vi lekte, myste, åt lunch på stan, fikade med semlor och gjorde några fina inköp. Det var helt enkelt en mycket bra dag. Jag avslutade den bra dagen med att åka och handla allt vi behöver på festen tillsammans med Annika. Skönt att ha det avklarat. Det är bara den alkoholhaltiga drycken vi ska ha i välkomstbålen som ska inhandlas och det tror jag minsann att jag ska åstadkomma idag. Får väl ge mig ut en sväng med Sigrid, helt enkelt. Imorse kom jag hit 07.30, vilket redan har satt sina spår. Trött som en gnu är jag. Och det är verkligen ingen överdrift.

I tisdags hämtade vi nya bilen och jag gillar den ganska mycket. Men jag tror ändå att Saaben är min favorit. Det är bra det, eftersom det är den som oftast kommer vara tillgänglig.

Huuuur som helst, nu ska jag och Siggan leka lite. :)

Jaa, 20-årsdag är vad det är! :) Finns inte så mycket mer att säga. Gör förmodligen premiär på bolaget på torsdag. Så får vi se hur intressant det blir. Förmodligen inte så jätte. Hur som helst så ska jag duscha nu och sen bege mig ner på stan. Jag och Marcus tänkte ta en födelsedagsfika. Puss på det!

Idag har jag varit hos tandläkaren på sjukhuset för att titta till att mina tänder fortfarande sitter som dom ska. Och ja, det gör dom. Tur är väl det. Till min stora glädje fick jag reda på att jag får gå dit gratis i ett helt år till bara för att behandlingen precis har tagit slut. Jag som tyckte det var så bra tajming att jag fick gå dit idag eftersom jag måste börja betala för mig från och med imorgon. För då fyller jag minsann 20 år!

Nu ska jag snart iväg till jobbet. Det är inget höjdarväder, men det ser ut att bli cykeln iallafall. Typiskt. Har redan lagt 44 kronor på buss idag och mer tänker jag faktiskt inte slösa. Sådäså.

Det har bara inte funnits så mycket att meddela. Och inte har det funnits tid att meddela heller. Igår var det Duveholmshallen för hela slanten eftersom Värmbol Dam Cup stod på programmet. Det är en dag jag gillar och det är faktiskt riktigt roligt att springa runt med en boll på den där stora planen. Dock är det ju faktiskt något jag valt bort frivilligt. Men ja, den där dagen är faktiskt väldigt skoj. Laget kämpade på bra, men det räckte inte riktigt till en semifinal. Men det var nära. Väldigt nära. Vi håller väl tummarna för nästa år istället.
Mitt i all fotboll gjorde jag och Marcus en utflykt till ishallen och tittade på lite hockey. KH:s a-lag tog emot Boo och det såg ut att bli en riktigt fin tillställning. Det slutade i och för sig lyckligt med seger och så. Det lite olyckliga var att KH tog ledningen med 3-0 men sedan tappade detta till 3-4 på ungefär fem minuter. Det är inget jättehöjdare. Nåväl, vi såg inte sista perioden men det är inget jag gråter blod för, om jag ska vara ärlig. Vi tittade på Värmbols segermatch mot Tun istället. Det var roligare.

Idag har min mormor och Marcus familj varit här och ätit middag. Det var trevligt, och allra mest trevligt var det väl för att dom var här och firade mig! :) Fina presenter, god mat och smaskig tårta fick jag så det är inget att klaga på.

Men nu tror jag minsann att det blir sängen. Godnatt!

Igår var jag och tittade på ishockey. Främst för att det var enda tillfället den här säsongen jag inte jobbade när Marcus hade match. I och för sig jobbade jag faktiskt till 19 igår, men matchen började inte förrän 19.30. Med andra ord passade det fint. KH vann matchen och det var ju bra. Annars var det inte så himla mycket som var skoj. Saltsjöbaden tappade tålamodet, vilket bidrog till en del bråk, slag och farliga smällar. Matchen innehöll ett antal matchstraff på grund av att folk faktiskt inte kan behärska sig. Jag blir så trött på hockey i vissa fall. Man behöver ju inte begära att jag ska förstå det här med att slåss, men jag gör mitt bästa för att iallafall vara intresserad av sporten.

Idag är det sista dagen innan helgen. Det är min sista dag på näst sista veckan hos Sigrid. Det som ska bli skönt med att sluta ta hand om henne är väl egentligen att gå upp tidigt på morgonen. Annars är det inga större problem. Imorse var jag tröttare än på länge. Som tur var kunde pappa köra mig så jag slapp ta bussen. Jag kunde alltså sova 40 minuter längre än vad jag kunnat annars. Men vad gör det när man ändå måste gå upp kvart i 8? Definitivt inte min favorittid på dygnet.
Idag ska vi äta korv och jag tror nog det blir pasta till det. Alternativet är potatis, men jag är inte säker på att korv och potatis är min favoriträtt. Hur som helst, 14.30 slutar jag här och då bär det genast av mot Kvantum. 15-19 ska klaras av och sen består kvällen av att ta det lugnt så mycket jag bara orkar. Ska nog faktiskt lägga mig i soffan och inte lyfta ett finger. Jo, nåt blogginlägg ska jag nog lyckas åstadkomma. Vad skönt det ska bli!

Jag skäms lite nu. Jag hade sönder en spegel hemma hos Sigrid. Det är så himla pinsamt när sånt händer och så får man lite panik, för man vill ju sopa och dammsuga så noga det bara går. Dels för att Sigrid kryper omkring på golvet, dels för att det finns en hund i huset som man ju inte heller vill göra illa. Men jag tror att jag klarade det ganska bra. Nu sover lilltjejen. Vi tog en liten prommenad ner på stan, vilket brukar innebära att hon slocknar. När hon vaknar ska vi väl äta lite så vi blir mätta i magen.
Fram tills dess ska jag nog titta på något spännande på tv. På datorn. För på tv är det ju iiiinget bra på dagarna. Kul det är.

Vi har precis ätit lunch. Vi = jag och Sigrid. Pannbiff och potatis har vi ätit, vilket innebär att vi är nöjda och glada. Både jag och Siggan gillar nämligen pannbiff. Nu ska vi snart hoppa i våra varma vinterkläder och gå till dagis och hämta Konrad, Sigrids storebror. Sen ska jag inte vara kvar här mycket längre till för klockan tre väntar mitt riktiga jobb på Kvantum. Törs inte tänka på när jag stängde sist. Det är väääldigt längesen. Sen ska jag, som vanligt, hämta Marcus från en sen hockeyträning. Vid 22.20 brukar han kunna vara klar för hämtning. Det är ju underbart. Jag längtar till han tar körkort. Min lilla baby.

Jag tycker även vi uppmärksammas Cillas 20-årsdag idag, grattis pinglan!
Och om en vecka är det min tur...

Nu var det det här med att ställas inför att välja mellan två jobb igen. Det känns som att jag varit i en liknande sits förut, och även om jag kanske inte valde helt själv då så känner jag att det blev rätt. Varför ändra på det? Det måste ju vara bättre att följa magkänslan? Då lär jag iallafall inte bli missnöjd och besviken. Då kan jag alltid gå tillbaka till att jag valde det som kändes bäst och det är knappast något jag skulle klandra mig själv för.

Nejfan, nu slutar jag fundera. Jag har ju faktiskt bestämt mig. Nu ska jag sjunga Singstar!

Ja, själva grejen är att kommunen har stoppat uthyrningen av sina lokaler. Det innebär att vi inte får vara i Sandbäckens matsal och ha fest, vilket i sin tur innebär att vi måste vara någon annanstans. Det hade ni nog listat ut. Vi har preliminärbokat en annan lokal som vi ska titta på på måndag och då bestämmer vi oss väl. Med andra ord, ni som är bjudna kommer bli meddelade om lokaländringen så fort som möjligt. Den nya lokalen ligger också i stan, så det blir inte svårt att ta sig dit.

Jaja, lite luddigt kanske. Inte ens ringa och berätta att vi inte fick vara där kunde kommunen göra. Det berättade dom när Annika ringde och skulle fråga efter en bokningsbekräftelse. Bra jobbat Katrineholms kommun.

För övrigt har familjen köpt en ny bil. Jag blev lite förvånad för det var relativt oplanerat. Vi ska dessutom ha kvar vår gamla bil, vilket är alldeles utmärkt. Bilen är 7-sitsig, vilket är bra för då kan Marcus (eller någon annan) åka med utan att vi behöver sitta fyra och trängas i baksätet. Det är ju även en säkerhetsfråga... Bilen är en Toyota Corolla Verso.
För övrigt 2, det är familjens första bil någonsin som inte är en Saab. Spännande.

Jaa, sen jag kom hem från Sigrid har jag ätit en pirog och försökt titta på Made in Sweden på TV4.se. Det gick sådär. Främst för att jag blev avbruten av telefonsamtal hela tiden. Telefonsamtalen handlade om födelsedagsfesten som är flyttad till annan plats. Meddelar mer om det senare, för nu ska jag iväg till Kvantum! Har inte varit där på en vecka. Galet.

Trött är vad jag är när jag kommer hem om dagarna. När jag inte har jobb på Kvantum är jag nämligen barnvakt åt Sigrid. Sigrid är en söt och (oftast) snäll liten tjej som fyller ett år på måndag. Vi kommer för det mesta bra överens, men en sak är säker. När jag får barn ska dom alltid göra precis som jag vill och jag ska förstå precis vad dom menar så fort dom öppnar munnen. Helst även innan dom kan prata. Sigrid kan, på sin höjd, få fram något som liknar hej. Detta sker främst när hon får låna något som kan liknas vid en telefon, typ fjärrkontroll till tv:n. Annars är det ljud som skulle kunna vara "mamma" eller "dadda" som hörs under dagarna. Jaa, det är en utmaning. Men när hon är snäll, vilket är för det mesta, är hon alldeles underbar. Så jag ska absolut inte klaga. Det är nog inte henne det är fel på i den här relationen...

Ikväll ska jag se Debatt som delvis handlar om huruvida boken Gömda är en total bluff eller inte. Jag skiter faktiskt i vilket. Jag älskar alla böckerna som handlar om Mia. Dom berör och jag tycker egentligen inte det är intressant om "Anders" är charmig norrlänning eller chilenare. Nu verkar det inte som att det är den tyngsta pucken, det kan väl vara så att historien är helt förvräng. Men fine! Böckerna är ju skitbra. Jag blir så trött på såna som bara måste hävda sig själva och skiter i vad konsekvensen blir. Monica Antonsson går ju ut med namn och grejer. Smidig tant det där. Men hon har väl lyckats med det hon är ute efter. För jag antar att det hon vill är att skapa debatt. Grattis Monkan!

Min ärthjärna, även kallad Marcus gav mig fel nyckel imorse, så jag kan inte lämna huset eftersom jag inte kan låsa. Därför sitter jag fortfarande kvar i soffan och myser med Majsan. Jag har tittat på allt värt som finns på internet, det kanske är en liten överdrift, men jag kommer inte på något mer just nu. Inte heller finns det något av värde på tv. Just nu är MTV igång. Inte sådär vansinnigt underhållande. Vad som dock förgyller dagen lite är att jag hittade Spagetti och köttfärssås som jag kan äta till lunch och ikväll är det både Top Model och Andra Avenyn. Jag överlever nog dagen faktiskt.

I'm back on track! Jag skyller faktiskt detta uteblivna bloggande på sjukdom. Det kanske inte är okej för en äkta proffsbloggare, men för en vanlig dödlig tycker jag det är en alldeles rimlig ursäkt. Min förkylning börjar med andra ord arta sig. Jag är i och för sig väldigt snorig fortfarande, men nu biter iallafall min bästa vän, nässprayen. Ont i halsen har jag också, men det är överkomligt. Åter till mitt nässpraysberoende. Igår var jag faktiskt på apoteket för att köpa ny saltlösning. Det är alltså nässpray som inte är beroendeframkallande och som man kan använda hur många gånger per dag som helst året om. Perfekt för mig! Skulle även köpa såna här dyra, effektiva(?) halstabletter som dom gör reklam för på tv. Jag plockade med andra ord på mig både dittan och dattan. Jag försökte dock sansa mig för jag visste att pengarna började sina på kontot. Jag trodde på runt  150 kronor och det räckte väl till det jag plockat på mig. Osäker ställde jag mig iallafall i kön. "Medges ej" Nähe, jag tar väl bara nässprayen då. "Medges ej" Nähe, jag skiter i det här och går och gör ett kontoutdrag. 32 kronor. Med två veckor kvar till lön. Jättebra jobbat, Sara.

Nu sitter jag ensam hemma hos Marcus och kelar lite med mardrömskatten Majsan. Jag ska synda och föra över pengar från sparkontot till lönekontot, sen ska jag åka hem och äta något riktigt gott till lunch. Thai kanske.

Ja, alltså. Det hör väl till. Det är iallafall ett återkommande tillstånd för mig. Denna förbannade dyngförkylning mitt i vintern. Det är samma visa varje år och det gör mig fullständigt galen. Det är ju inget som går över på ett par dagar inte. Nej nej, det håller i sig i flera veckor, som känns som åratal. Det allra största problemet för mig just nu är att det bröt ut på allvar igår. Med andra ord, jag har en låååång tuff tid framför mig. Kul. Det värsta är ju att jag får panik på nätterna. Ligger och svettas, vrider på mig, yrar och vaknar en gång i timmen och vet inte var jag ska ta vägen. Tur att jag har en pojkvän som inte vaknar av att jag ligger och vrider på mig. Om jag hade det skulle jag nog få sova ensam under denna förkylningsperiod.

Ja, nej. Jag skulle mest klaga lite.

Dagarna bara rusar iväg och nu är jag inte ledig längre. Idag och imorgon blir det jobb och sen blir det även ett par dagar jobb nästa vecka. Så nej, än så länge är det inget som tar kål på mig. Framför allt är den här dagen inget att klaga över. Jag vaknade upp bredvid Marcus (som vanligt) och jag ska jobba 15-19, som inte är världens mest krävande tid precis. Sen får vi se vad kvällen bjuder på. Jag var astaggad att se nya Wallander på bio, trots att jag inte har några pengar. Men nähe, den går inte här i stan förrän om en vecka! Typiskt. Och jag tror inte vi orkar åka någon annanstans heller. Och det är knappt att vi skulle hinna eftersom jag inte slutar förrän 19.

Huuur som helst. Dags att tagga lite för jobbet nu. Känner mig inte döfräsch precis. Känns så himla otrevligt att vara snorigare än en förkyld 2-åring och sitta i kassan och träffa massa folk. Får man ha sånt här munskydd som läkarna har?

När jag var på stan förut innan bussen ut till Vingåker gick passade jag på att vardagslyxa lite. Köpte galet snygga underkläder, som egentligen inte alls passade in i min budget. Men det skiter jag faktiskt i. Jag är nöjd och glad och ska snart sätta på mig dom och hoppas att Marcus tycker jag är fin. Han är, för övrigt, i ishallen som omväxling.

---

En timme senare...

Ja, nu har jag klickat hem ett svinsnyggt nattlinne också. Jag använder inte ens nattlinne. Men jag har dreglat över det här aslänge, så jag tycker faktiskt att jag är värd det.

Klickade precis hem diverse smink från Söderfin som en liten julklapp (eller kanske födelsedagspresent) till mig själv. Valde dock att betala mot faktura så att jag kan betala med pengar från nästa lön istället för att nalla från sparkontot. Inte illa va? Jag är inte så dum som jag kanske kan framstå ibland.

Nu ska jag iallafall sminka mig klart, äta och sen åka ner på stan. Om ett par timmar bär det av till Vingåker, för ikväll blir det födelsedagsmiddag för Annika, minsann!

Det var ju det där med jeans faktiskt. Jag har inga jag kan ha på mig. Dom enda jag verkligen vill använda har ju gått sönder! Sånt gör mig galen, och jag har redan nämnt det. Men för mig blir det tights hela tiden och fantasin tar ju slut till vad man kan ha för klänning eller dylikt till. Och inte har jag mycket pengar till att köpa nytt heller. 600 kronor finns det och jag har tänkt att jag ska klara mig på det fram till nästa lön. Dock har jag en hel sjö att ösa ur (känns det som), det vill säga mitt sparkonto. Dit har jag flyttat X antal tusenlappar sen jag började jobba på Kvantum, men dom är till för viktigare saker än nya klänning. Men okej, hittar jag jeans så är det värt att föra över.

Jag säger som tjejen i Darling (är det nån som sett den filmen förresten?!).
"Jaa, men jag måste ju klä mig"

Har precis kommit ut ur duschen. Det känns som att det var evigheter sen jag duschade. Det var det nog inte. Men det känns alltid som att det var minst en vecka sedan, och det är det ju väldigt sällan det faktiskt var så längesen på riktigt.
Idag är det inte mycket spännande som händer. Det kan jag bevisa genom att berätta att jag fick i uppdrag att sortera torktumlade underkläder. Jaha. Det var det enda. Jag ska värma en matlåda med min favoriträtt (pasta med köttfärssås) till lunch och inom en mycket snar framtid har jag planerat att sjunga singstar. Ensam. Ja, ni ser ju vilken höjdardag det här ser ut att kunna bli.

Ja, det är väl nu vardagen börjar igen. Syskon och pojkvän som ska till skolan, föräldrar som ska jobba och jag som blir ensam hemma varenda lunch. Ungefär som det har sett ut hela hösten, och som det kommer fortsätta se ut hela våren. Men nej, jag vantrivs inte. Så det är väl inget att bekymra sig över. Jag kan dock inte låta bli att tycka att det har känts som jullov även för mig även om jag jobbat, i stort sett, varenda dag i december. Och under jul, mellandagar och nyår har ju faktiskt dom flesta andra i min närhet varit lediga. Det är nog det som bidragit till jullovskänslan för min del, skulle jag tro.

Nu närmar sig min 20-årsfest som jag har tillsammans med Annika och Robert. Och om man inte orkar kryssa i ja eller nej på sin inbjudan på Facebook får man jättegärna ringa och tala om om man kommer eller inte. Det skulle göra det hela mycket lättare för mig. Men ni borde komma. Det kommer bli skooooj.

Jag är svinhungrig och det luktar mat i hela huset. Doftar kanske man snarare ska kalla det. För gott luktar det. Jag är hemma hos Marcus och då brukar maten dessutom smaka gott också. Haha. Så jag väntar med spänning på vad som kommer serveras.
På tv:n framför mig visas Föräldrafällan. Den är verkligen jättesöt och det var längesen jag såg den. Tänk att träffa någon som visar sig vara ens tvilling. Jag vet inte om jag skulle skratta eller gråta. Mest bli lite rädd tror jag. Haha.

Vi var en sväng nere på Factory Outlet förut. Jag måste verkligen ha jeans. Jag har bara ett par jag gillar och använder, och dom har, dessvärre, spruckit. Totalt utnötta skulle man kunna kalla det. Och tights är inte rätt plagg i kylan som råder för tillfället. Men tights it is, kan vi säga och man vill inte vara ute alltför långa stunder precis. Tur att jag har en varm jacka iallafall. Alltid något.

Det skulle inte kännas bra att ta bort den. Bloggen alltså. Då kan jag ju aldrig mer skriva i den. Och inte titta tillbaka på tider som varit heller. Därför får den vara kvar. Kanske får jag inspiration någon gång.

Nyåret firade jag tillsammans med Marcus, min underbaring. Vi struntade i allt var fest och umgänge hette, tog vårt pick och pack och åkte till Norrköping. Väl där lagade vi god mat och bara myste. Det är inget jag ångrar över huvud taget. Tittade på fina raketer gjorde vi också. Norrköping är verkligen en jättebra stad. Om man skulle? Nja, vi får se. Inte den här månaden iallafall.

Thailand är på tapeten igen. Rebecca och Britta har bokat och jag gör mitt bästa för att joina. Nu när det bara är en knapptryckning bort skulle det kännas dumt att kasta bort chansen. Så jo, jag åker nog.